Sida 204
jo i KN \.\1.\1AS HISTORIA.
man fruktade att han skulle bli krympling för hela sitt lif, grät hon så däröfver, att hon blef blind och måste i tre hela år vårdas på ett sjukhus i Napoli. Af de tolf barnen har hon naturligtvis mistat nio som små; jag vet knappast en italiensk familj, som ej mistat några späda barn, och bland folket, där fruktsamheten är ofantlig, är också dödligheten bland de späda större än i något annat land i Europa utom Ryssland.
Dör en, så skaffar jag till en annan, det är det vanliga filosofiska resonnemang, hvarmed dessa kvinnor trösta sig öfver ett barns död. En ofärdighet eller sjuklighet hos ett barn betrakta de däremot som en obotlig olycka.
När Caterina var 17 år, begynte modern redan inleda underhandlingar för hennes giftermål med Antonio di Tröja, som var en förmögen ung man, men dock icke mer än att flickans hemgift motsvarade de fordringar, han kunde ha rätt att ställa. Men förslaget strandade mot flickans envisa motstånd. Hon hade hört sägas, att den unge mannen hade sex tår på ena foten, hvilket ingaf henne en afgjord motvilja för honom, hon tyckte dessutom att han var ful och hon hade förälskat sig i en annan.
Nu begynte striden mellan mor och dotter. Den lilla, spensliga Caterina med det milda väsendet var i grunden lika energisk och egensinnig som den storväxta, kraftiga modern, och hon gaf icke vika för de misshandlingar i form af hugg och slag och svält, För
Källa: Internet Archive ·
