Sida 210
2io i:n IMMAS historia.
Men den goda svärmodern, som hade byrån full med linne, gaf henne en fullständig utrustning af sitt eget, ett drag som sonhustrun aldrig kan glömma och aldrig nog kan prisa.
Hon är så god, så det kan ingen människa tro, säger hon alltid om svärmodern.
På morgonen, dagen efter vigseln, då mannen vid fyratiden skulle gå till sitt vanliga arbete i jorden, belägen en timmes väg från byn, där huset står, sade han till sin hustru: du behöfver inte arbeta, men jag vill att du skall följa med mig ut och sätta dig på marken i skuggan, medan jag arbetar. Efter allt hvad som varit, törs jag icke lämna dig ensam hemma. Man vet aldrig hvad folk kunde hitta på att säga.
Och så gingo makarna hvarje morgon tillsammans ut på marken och tillbringade hela dagen där. Där fanns ett litet hus där maten tillagades och där alla jordens frukter bereddes, och de kommo hem till sitt hus i byn blott för att sofva.
Under tiden pågingo underhandlingar med kyrkoherden för att han skulle skaffa dem tillåtelse att blifva kyrkligt vigda, men denne förklarade, att det behöfdes tillstånd från Rom och att detta ej kunde erhållas för mindre än 100 lire.
Hvar skulle de taga 100 lire ifrån?
När Caterina var nära att föda sitt första barn beslöto de sig slutligen för ett sista försök. De gingo till fots flera mils väg till en stad, Benevento — eo mycket stor stad, mycket större än Napoli», enligt
Källa: Internet Archive ·
