Tillbaka Read Runeberg

Efterlämnade skrifter

Originalsida 213
Originalsida 213
Originalsida 212
Originalsida 213
212–213

Sida 213

EN AMMAS HISTORIA. 21 3

Och ofta har jag märkt, hur hon i hemlighet hänger upp radband öfver hans hufvud i suffletten på hans lilla vagn.

En dag, då hon satt på badhusbryggan med barnet, medan jag var ute i vattnet såg jag tvenne damer närma sig henne och tala med henne samt smeka barnet. Jag sade henne då efteråt, att hon aldrig skulle låta några främmande röra vid barnet och framförallt icke kyssa det, emedan de kunde smitta det med någon sjukdom.

Ja, sade hon, jag tänkte också strax, när hon sade: »ett så sött barn», att det kunde vara någon jettatura och jag gjorde strax horn åt dem och spottade i marken, men jag vände mig åt sidan för att de icke skulle märka det eftersom det var fina damer, som man måste visa respekt.

»Göra horn» emot »jettatura» går så till, att man sticker ut lillfingret och pekfingret i riktning af den misstänkta personen. Möter man en ful kärring bör man för säkerhets skull alltid göra det, men äfven de vackraste unga damer med den oskyldigaste uppsyn kunna ibland vara jettatori.

Det är en egendomlig blandning af skepticism och vidskepelse, af fromhet och hädelse i detta folks uppfattning. De kunna ofta förlöjliga eller häda sina helgon, när dessa ej tillfredsställa deras önskningar, men på samma gång kunna de med djup öfvertygelse berätta om deras underverk, hvilka icke alltid äro välgörande, utan stundom straffande och hämnande,

Källa: Internet Archive ·