Tillbaka Read Runeberg

Efterlämnade skrifter

Originalsida 38
Originalsida 38
Originalsida 38
Originalsida 39
38–39

Sida 38

}K 3ANNINGENS VÅG \l:

af kejsarens kansli. — ii) Rikshärolden. — 12) Riksmarskalken, förande riksmaiskalksslafven. — j f) Suveränerna, omgifna (ill höger och vänster af kejsarens stora lifvakt. — 14) Folkens representanter.

Suveränerna bära alla sina respektive nationers kröningsskrudar, med krona, spira och äpple, lin liten kung, buren af sin amma och en fem, sex års gammal drottning, förd af sin guvernant, är ibland dem. Amman håller den lille kungen på framsträckta armar, hofdameina niga och herrarna buga sig djupt för honom. Lilla drottningen ser föraktligt på den lille kungen och vägrar att kyssa honom, men låter sig nådigt kyssas på hand af hojfolket. Kejsaren tar emot alla på tronens första trappsteg. Vera slår nedanför tronen. Sedan kejsaren hälsat alla suveränerna, tar han Vera vid handen och för henne upp till sin sida på tronen. Salvator intar sin plats på andra sidan om henne. Alla de främmande suveränerna sitta på högkarmade, förgyllda sto/ar, rundt omkring kejsaren, alla undei tronhimmeln. Fortunio, som prins af blodet, har äfven sin plats under tronhimmeln Folkens sändebud nedanför och på sidorna. Då festmarschen spelats slut och alla intagit sina platser reser sig riksmarskalken och äskar ljud genom tecken med stafveu, hvarefter kejsaren hål/er ett tal.)

Kejsaren.

Inför denna ädla församling af alla Europas förenade furstar och alla de förenade folkens sändebud har jag i dag den glädjen tillkännagifva, att den för några dagar sedan så hemlighetsfullt försvunna prinsessan Speranza, min högt älskade dotter och hela Europas hopp, genom Guds nådiga och outransakliga styrelse blifvit oss återskänkt, och jag uppmanar eders

Källa: Internet Archive ·