Sida 83
FJÄRDE AKTEN. 83
FORTUNIO.
Hvad är det! Hur känner du dig?
Speranza (svagt) Å, det är ingenting, det går nog öfver — det är säkert att det går öfver. Gif mig din hand, Fortunio — hvarför är du så kall — om också alla de andra dö — du och jag — vi måste lefva — vi, som ska bringa lyckan i världen. Prins Felix — nej, var inte orolig för mig, jag har intet ondt.
(Sjunker mer och mer tillbaka mot Fortuuios knä, han stöder henne, själf vacklande.)
Vera (störtar fram till Speranza, på knä för henne).
Förlåt oss — förlåt oss, innan du dör!
Speranza (//'// hälften i yrsel). Jag dör inte — hur kan du tro — prins Fortunio och jag — vi ska ju bringa — lyckan — (Dör, Fortunio äfven.)
Vera. Du dör i en illusion som du lefvat. Å, Salvator, den som vore så lycklig som hon!
(Flera af hofpersonalen ligga döda rund t omkring. Någia af hojkavaljererna störta fram och hota Salvator med sina värjor.)
HOFKAVALJERERNA.
'Han har dödat oss alla. Ned med honom!
(De sjunka själ/va ned maktlösa. Alla ligga nu afsvimmade eller döda, utom Vera och Salvator, som stå upprätta och se på hvarandra.)
Källa: Internet Archive ·
