Världen i brand. En bokfilm över det stora kriget 1914-1918

ELSA BRÄNDSTRÖM

Född 1888, sedan 1929 gift med professor R. Ulich, Dresden. Hon tjänstgjorde 1914-1920 på invalidtågen och deltog som delegat för Svenska Röda korset i inspektion av fånglägren i Ryssland och Sibirien. Efter krigets slut arbetade hon för fångarnas hemsändande och för beredande av arbetsmöjligheter åt dem.

Hon har delvis på egen bekostnad inköpt en kurort i Tyskland där fysiskt och psykiskt brutna krigsfångar vårdas.

I FÅNGENSKAP

Den blonda

ängeln

En höstmorgon se vi ett litet tåg stå på spåren utan lokomotiv. Framtill en andra klassens vagn och därpå sex, sju boskapsvagnar. Framför mellandörren står en stor samovar och ryker och solen skiner i den blanka mässingen. Bredvid dörren vajar en liten flagga med ett rött kors i vitt fält.

»Det är den blonda ängeln», säger Berger. Han vänder sig mot oss och säger: »Gossar, gör allting i ordning och kläd på er snyggt. Den* blonda ängeln kommer.»

»Vem är det, herr löjtnant?» frågar jag.

»Har ni inte ännu hört det namnet? I hela Sibirien kallar man henne så. Jag menar Elsa Brändström, den svenska delegerade.»

»O, henne känner jag.»

Mot middagstid kommer hon till oss. Vi stå alla framför sängarna. Kroniskt orakade äro rakade, kroniskt halvnakna ha vapenrockarna på sig. Ingenstädes står smutsigt tvättvatten kvar, ingenstädes ser man kalsonger upphängda till torkning. Vårt rum förekommer oss på grund av städningen främmande och ogemytligt. Hon inträder vid sidan av vår kapten, talar med var och en några ord, och frågar efter våra önskningar. — — —

Var och en har en olika önskan. Hon går från den ena till den andra. Berger

ger henne ett tjockt brev till sin fru — vi veta alla hur ömt han älskar henne. Den lilla Windt vill låna pengar, betalbara i hemmet, hur? Merkel frågar hur det står till vid franska gränsen. »Bra, bra, mer kan jag inte säga.» Hansen, Lack- och oljefärger, frågar om det inte snart är slut. »Jo, jag tror, att det är min sista resa.» Då hon kommer till Schulenburg, den behärskade, stillsamma mannen med det konstiga officershuvudet, och frågar honom efter han önskningar, svarar han: »Tackar förbindligast, syster, jag har inga.»

Jag följer varje hennes steg med blicken. Så blond hon är! Vilken hållning hon har! Hopp och fasthet utströmma från henne. Ja, vi äro i god vård och ett mer passande namn finns inte: Den blonda ängeln.

* * *

»Har ni en aning om hur många krigsfångar tills nu ha gått under i Sibirien?» frågade jag honom.

»Ja», svarade han. »Vid mitt senaste sammanträffande med Elsa Brändström frågade jag henne. 500,000 sade hon. Tills nu ...»

E. E. Divinger.

»Armén bakom taggtråden.

Från Sibiriens krigsfångläger.»