Sida 226
226
fylla dem. Bland storartade gåfvor intages första rummet af Sven Renströms, ursprungligen 1 ^j^ mill. kronor. Räntan användes till allmännyttiga ändamål. Bland andra personer,, till livilka Göteborg står i tacksamhetsskuld, böra nämnas O. Wijk, familjen Dicksons medlemmar, D. Carnegie, W.. Chalmers, N. Sahlgren, J. Lindström, B. E. Dahlgren, J. W. Wilson samt P. och G. Fiirstenberg. Det blefve för långt att uppräkna dem alla.
En främling, hr P.-E. Caravello, sedan 25 år fransk konsul i Göteborg, afgaf 1893 till sitt lands minister i Sverige en berättelse om allt, hvad i Göteborg är gjordt för de mindre lyckligt lottades lycka och trefnad. Han sammanfattar sin långa och för Göteborg hedrande skildring i det omdömet, att hvad där finnes af offentliga och än mer af enskilda anstalter, afsedda att gagna och glädja kroppsarbetarne, de fattiga och de värnlösa, de sjuka och eländiga, tör anvisa den väg, som vår tid måste beträda för att lösa,, hvad hon kallar »den sociala frågan».
Man har hos Göteborg och göteborgarne funnit och klandrat en viss stelhet och en öfverdrifven regelmässighet. Detta klander har på ett skämtsamt sätt blifvit framställdt i en visas önskan, »att gatorna vore litet mera krokiga och människorna litet mera tokiga». Men frågas bör, om det, när allt i denna värld måste hafva några fel, vore bättre, att man måste önska, det gatorna vore mindre krokiga och människorna mindre tokiga. Ett märkligt drag är, att ett af de få offentliga minnesmärken, som finnas i Göteborg, är bronsbysten af skalden Vadman, en af de ystraste lofsjungare af lifvets njutning och en af de bittraste bespottare af all äflan efter ägodelar och framgång, som Sveriges vitterhet besitter.
Efter flere författare.
Källa: Internet Archive ·
