Sida 266
266
luiifla förskräckt af dessa så kallade fjäll; de se människovänliga ut med sin vackra löfskog och behöfva icke vänta på någon Napoleon eller Hannibal för att öfverstigas. Hvad åter beträffar den sällsamma klippkanal, en blott några famnar bred remna, genom hvilken Ronneby å brusande och skummande spränger sig fram, är detta ett märkligt naturunder, och det finnes måhända icke i all världen mycket alldeles dylikt att skåda. Djupadals" herresäte ligger nedanför fallen i en härlig dal, en äkta nordisk idyll.
Vägen härifrån till Karlskrona företer ingenting märkligt, så vida man ej för sådant vill anse den fulhet, som karakteriserar trakten mellan Hoby och Trensum. Ett tämligen godt stycke väg, åt sidan till, från Hoby, har man att uppsöka den så mycket omtalade och omskrifna Runamo hällristning. Sedan man i århundraden äflats att ur denna förmodade runeskrift i klipphällen tolka fram en hel krönika, fann Berzelius, att alltsammans var en geologisk naturlek, »en gång af trapp i granit».
Karlshamn har inga palats, men trefliga hus, en god hamn och ett par ansenliga torg. Härtill kan läggas en oräknelighet af intagande landställen, utsikter öfver boklundar, trädgårdar och åkerfält.
Från Sölvesborg har man en fjärdedels mil eller så vid lag ett äkta blekingskt landskap med backar och bokskog. Man öfverfar ett litet vattendrag, kalladt Sissebäck, och befinner sig nu liksom genom ett trollslag med ens förflyttad in på den flackaste, enformigaste, jämnaste slätt: man är i Skåne. Efter O. P. Sturzen-Becker.
Källa: Internet Archive ·
