Sida 125
XIV.
. . . «Ah, Sire (a dit alors quelqu'un) la vertu et la puissance du géant tenaient ä un seul cheveu arraché, et si le cheveu vital de la France devait étre Napoleon ! »
Memorial de Ste Héléne.
På aftonen den 3 Nivöse år IX (den 24 December 1800) hade Konsulatets societet, som blott nödtvunget och motvilligt rättade sig efter Republikens institutioner och, så fort tillfälle blott gafs, ostentativt reagerade mot dess traditioner, mangrant infunnit sig på operan för att denna första julafton i det nya århundradet höra Haydns « Skapelsen», som för första gången gafs i Paris. Längs logekanterna sutto redan damerna, väntande tillbakalutade i fåtöljerna, med juveldiademer på grekiska frisyrer och cachemirssjalar artistiskt draperade öfver halfnakna byster. Alla voro de der — Madame de Stagl, Madame de Contades, Madame Récamier, Madame Tallien, Madame Hamelin — de, som gifvit glans åt det gamla hofvet, åt «Coblentz» och åt Direktoriet, och som ännu försökte rivalisera med Förste Konsulns systrar och Konsulatets uppstigande unga stjernor. Madame Bacciocchi var der med gyllene lagerkrans om pannan och guldbroderad purpursjal, som påminde om en romersk imperators-
Källa: Internet Archive ·