Sida 7
1.
DEN SKÖFLADE STADEN
Det låg något denna natt på torget, något som såg ut som ett stort stenkummel; stora och små stenar, blandade om hvarandra, skrofliga och släta stenar, hvilka ännu bibehöllo polityrens glans; stora, fyrkantiga block midt ibland skärfvor och splitter och grus. Och bredvid lyste något svartgrått, något som ovillkorligen drog ögat till sig och väckte olika känslor till lifs; undran, bäfvan, häpnad, nyfikenhet. Öfver det hela låg sorg, en tung, förlamande sorg, utbredd. Det kändes som tillbakahållna tårar och kväfda snyftningar.
Endast en enda båglampa upplyste torget, fastän mörkret inträdt. De andra hade fallit offer för väns och fiendes granater under den tid, då man ännu slogs om herraväldet öfver staden, och den tiden föreföll aflägsen, ehuru den alls icke låg långt tillbaka. Men båglampan kastade ett svagt sken öfver stenkumlet och öfver männen, som fått befallning att under nattens lopp bortföra det bråte, som låg hindrande för trafiken på torget. De arbetade under tystnad, och många tyckte, att det var ett slafgöra.
Den ena af arbetarna upphörde med sitt arbete. Han rätade upp sig och stod stödd mot spettet, en bredaxlad,
Källa: Project Runeberg ·