Sida 298
SKRIFTER TILL GUSTAF III:s HISTORIA
till förändringarne vid sista riksdag och försummar icke att upphöja det mod, hvarmed E. Maj:t öfvergått allt detta och hvarmed E. Maj:t för fäderneslandet uppoffrat lif och blod; men om stränghet räcker längre än nöden kräfver, om mildhet och rättvisa icke följas åt, huru skall eftervärlden förena det tillkommande med det framfarna, eller fatta ett rätt begrepp om den konung, vi dyrkat, som älskad kunnat taga en makt utan gränser, men fruktad allena skulle sakna all den tillfredsställelse, han förtjenat? — Förlåt, allernådigste Konung! ett utbrott af ett beklämdt hjärta uti skötet af en Konung, som tillika behagat vara min fader. Förlåt äfven dessa titlar! Jag drifves hvarken af förmätenhet eller intrig. Jag har ej gjort min fred med oppositionen, som man behagat säga. Jag ser mig dömas af dem och misstänkas af dem, som vilja tjena sin Konung, men misstaga sig om medlen. Jag rättfärdigar mig själf, och ju svårare jag funnit att behålla mitt sinneslugn utan att hafva brustit uti mina pligter, ju större är min tillfredsställelse och ju säkrare afbidar jag mina öden. Jag har alltid trott, att elaka medborgare äro elaka undersåter. Dessa dyra skyldigheter måste gemensamt uppfyllas. Man hetsar här ännu på adeln; polisbetjenter predika vid stränder och tullar för folk, som komma till staden; krigsrättens protokoller namngifva folk och brott, som svårligen lära kunna bevisas; man utsprider rykten om missnöjen, om sammansättningar m. m. Om de personer, som sysselsätta sig därmed, endast trodde huru de föraktas, skulle de finna öfverflödet af dessa anstalter för deras säkerhet. — Under de faror, hvaruti den Högstes beskydd låtit E. Maj:t vinna den ära, E. Maj:t sökt, har E. Maj:t själf funnit, huru ogrundad all den fruktan varit, som ilskan uppblåste och som förskräckte tillgifvenheten, då E. Maj:t kastade sig i famnen på en trupp, hvars tänkesätt man misstrodde. Arméen har haft den äran att under E. Maj:ts eget anförande till lands och under E. Maj:ts egna ögon till sjös med tapperhet och mannamod återtaga, hvad den förlorat, och frälsa svenska namnets heder. Sex månader äro snart förflutne sedan riksdagen. Ärendena hafva behållit ett jämnt och obehindradt lopp, ingen resning, inga sammangaddningar. Adeln har täflat med andra i lydnad, i uppfyllandet af E. Maj:ts befallningar. Det ståndet söker att göra hvad de förmå till Konungens och det allmännas tjenst. De hafva allt emot sig och kunna utom E. Maj:t hoppas intet. De kyssa på riset, hvarföre skola de föras till förtviflan? "Et ce peuple, en tout temps chargé de vos bienfaits, Crie encore à son père et demande la paix."
Källa: Project Runeberg ·