Sida x
Frontespis ...
ungdomsåren en af Gustaf III:s vänner: han hade varit uppvaktande kavaljer hos kronprinsen Gustaf under dennes barndom. Gyllenborg fäste sig varmt vid den unge Adlerbeth, i hvilken han såg en själsfrände, uppmuntrade hans vittra försök och skänkte lifligt bifall åt hans dramatiska förstlingsarbete, en bearbetning af Racines Iphigenie. "Under ett inbördes förtroende af våra arbeten", berättar Gyllenborg, "lemnade han mig del af en författad imitation af Iphigenie i Auliden, blandad med chorer efter de grekiska skalders exempel. Jag trodde mig höra Racine i de behagligaste vers och flyttas på Athens teater af de skönaste chorer. Samma afton meddelade jag min förtjusning åt konungen genom berättelsen af det arbete, jag afhört. Mitt ändamål att därigenom göra min unge vän känd hos konungen kunde ej fela. Han åtföljde mig nästa afton till konungen efter dess befallning, uppläste sitt arbete, förblef vid soupéen, en distinktion, som aldrig någon af hans vederlikar i tjensten eller af hans ålder åtnjutit". — Detta var 1778 på hösten, och sedan denna tid tillhörde Adlerbeth konung Gustaf III:s vittra hofkrets. Konungen fann särskildt behag i Adlerbeths versifikatoriska skicklighet, hvilken enligt Gyllenborgs ord "öppnade konungens öron för harmoniens behag", och som stundom gjorde honom kritiskt stämd mot Gyllenborgs egen verskonst.
Själf har Adlerbeth i ett skaldebref till denne 20 år äldre vän på följande sätt skildrat sina ungdomsminnen från denna tid:
"Du förde mig till Gustafs tron och mina qväden till hans öra O sälla stunder af mitt lif! När vittra stunders tidsfördrif han sökte, tryckt af kronans börda, jag njöt den lott att jämte dig den kung, från tronen sänkte sig, ännu som kung bland snillen vörda. Vi togo utkast af den hand, som pryddes af en lagrad spira, till qväden att de fester fira, som han beredde åt sitt land".
Källa: Project Runeberg ·