Sida 157
Frontespis ...
äreskänken af 50,000 r:dr sp. till hertigen af Södermanland. Som i anledning af bankoutskottets inhemtade utlåtande och samtycke fastställdt var, att denna gåfva skulle förskjutas utur banken, mot 3 procents ränta och 3 procents årlig afbetalning, hvilken de andra stånden pröfvat böra ske af riksgäldskontoret såsom en riksgäld, så förehades nu samma ämne, nämligen af hvad fond bemälda afbetalning borde utgå, uppå riddarhuset; då midt under öfverläggningen ett starkt gny och hurrande hördes utom fönstren på torget och kort därpå H. Maj:t inträdde utan vakt. En stor skara pöbel, somliga bevärade med påkar, större delen rusige och öfverlastade, hade i mycken oordning dels beledsagat konungens vagn upp från slottet, dels sammanstött vid hans ankomst ifrån flera gatumunnar på torget med ohyggligt skri och buller. Tillika sammandrogs gulddragaren Oldenburgs sqvadron af stadens kavalleri och lätta dragoncorpsen utanför hertigens af Södermanland sida på slottet i afsigt, såsom det sades, att om så tarfvades styra våld och bibehålla ordningen i staden.
Under så hotande anstalter intog konungen landtmarskalksstolen och gjorde adeln en eftertrycklig föreställning, i början hindrad och afbruten af pöbelns buller, som trängt sig upp i riddarhusförstugan och med möda utehölls från salen, samt ej förrän på konungens uttryckliga befallning genom en utskickad officer kunde förmås att draga sig ned på torget, där den framgent qvarblef och förstärktes. Polismästaren var där själf tillstädes och försäkrade alla, som betygade förundran oaktadt denna ovanliga rörelse, att ingen oordning skulle inträffa, öfver hvilket en och annan adelsman verkligen skall blifvit förolämpad.
Konungen anförde med allvarsam men saktmodig stämma, att den tid redan var förfluten, inom hvilken grundlagen inskränker riksdagen; att rikets angelägenheter tarfvade H. Maj:ts bortresa och riksdagens oförtöfvade slut; att ridderskapet och adeln icke velat hörsamma H. Maj:ts yttrande af den 23 April rörande ett lika beslut med deras medbröder i bevillningens fastställande till nästa riksdag; ett villkor, som för rikets och ständernas nyss upprättade kontors kredit vore oundgängligt, emedan H. Maj:t hade sig bekant från utrikes ort, att ständernas garanti för riksgälden misstroddes, om annan tid bestämdes, och att ett slikt misstroende var understödt genom härifrån afgångna bref, att följden blefve, det alla utrikes penningetillgångar för riket afskuros, rikets försvar ej kunde bestridas och de förnämsta handelshus lupo fara att öfverändakastas; att H. Maj:t i en så vådlig det allmännnas belägenhet beslutit, såsom en följd af den bevågenhet, han alltid hyst
Källa: Project Runeberg ·