Sida 173
Frontespis ...
VIII.
Fälttågen 1789 och 1790.
Riksdagen var slutad och större delen af Maj månad förfluten, innan svenska allmänheten af några anstalter förmärkte, att riket hade ett vidt utseende krig mot Ryssland att utföra och en vacklande fred med Danmark, sedan stilleståndet med sistnämnda rike den 13 Maj lupit till ända. Konungen syntes endast sysselsatt med inhemska författningar, sådana som rådkammarens indragning och riksärendenas ställande under annan förvaltning, eller ock med ministeriella göromål, hvilka, ehuru gömda för allmänhetens ögon, troligen haft till föremål att stadga freden med Danmark och att bringa England och Preussen i harnesk mot Ryssland. I sådana omständigheter gissade man, att konungen detta år skulle blifva hemma och lemna någon annan befälhafvare att i Finland defensive fortsätta ryska kriget, helst hvarken arméens tänkesätt eller tillstånd kunde för H. Maj:t såsom åsyna vittne vara smickrande, och hans närvaro i riket syntes oumbärlig i händelse af någon våda från danska sidan.
Men dessa uträkningar funnos ogrundade, då H. Maj:t den 1 Juni utnämnde en regering till riksärendenas skötande under dess frånvaro, bestående af riksdrotsen, riksråden grefve Beck-Friis och grefve Bonde, presidenten grefve Munck, statssekreteraren baron Ruuth och generallöjtnant baron Zöge von Manteuffel. Ännu följande dagen var det
Källa: Project Runeberg ·