2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1

IX. Fälttåget 1790. Freden i Verelä.

I den brytning, hvaruti hela Europa sig befann genom fransyska revolutionen, Flanderns och Brabants affall från kejsaren, Polens jäsning, liknelse till oro i kejsarens öfriga besittningar och ett brinnande krig mellan Österrike och Ryssland mot turken samt mellan Sverige och Ryssland i Norden, hvarvid turkarne voro i ständiga förluster och redan mot ryssarne förlorat Oczakoff samt mot kejsaren Belgrad, sökte de stillasittande makterna England, Preussen och Holland att bemedla fred; men, man måste säga det, med icke nog allvar. De inskränkte sig vid underhandlingar, hvilka voro föga verkande, då Ryssland icke kunnat förmås att antaga deras bemedling. I Stockholm residerade nu i egenskap af preussisk minister, fast utan uppvist kreditif, den 1788 ankomne grefve Borch. Det är ovisst, om det var hans eller hans herres allvar att skaffa Sverige en fred, som befriade Ryssland ifrån en fiende. Från England var detta år, innan konungen hemkom från Finland, ankommen en envoyé, herr Liston, hvilken kort om godt förklarade konungen, att England ville göra sitt till, att han ej måtte ecraseras, men icke förhjälpa honom till en enda tum land mer än han hade före fredsbrottet. Under detta definitiva villkor lemnade han till konungens val, om han ville skicka någon fullmäktig till den allmänna fredskongress, som var bestämd i Jassy. Konungen, som härpå ville besinna sig, fick tid till den 1 Januari, då Hans Maj:t antog anbudet. Denna konferens i Jassy blef sedermera alldeles fruktlös.