Sida 247
Frontespis ...
XI.
Gefle riksdag. Konungamordet. Januari—Mars 1792.
Ett vigtigare uppträde inom fäderneslandet bereddes emellertid, och hvilket man af många skäl icke så hastigt förmodat. Finansernas tillstånd blef dag ifrån dag så bekymmersamt, att lagman Håkansson, som därom egde vården, icke kunde underlåta att tillstyrka ständernas sammankallande till deras reglerande och garanti af de nya skulder, som tillkommit öfver hvad ständerna vid 1789 års riksdag föresett och sig då åtagit. Denna proposition blef i begynnelsen af konungen med mycket misshag ansedd. Han trodde nationen icke behöfva rådfrågas öfver ärenden, hvilka han egde full myndighet att afgöra, och skall uttryckligen frågat "hvad man ville med den canaillen". Men Håkanssons förnyade föreställningar och tilläggning, att i händelse af ett afslag han ej kunde fortfara i sitt ämbetes förvaltning, bragte konungen till mera eftersinnande och till öfverläggning med dem, som egde hans närmaste förtroende. Dessa formerade tvenne partier, bland hvilka baron Taube och biskop Wallqvist ansågo riksdagen för alldeles orådlig, men baron Armfelt med all makt understödde Håkanssons förslag.
Den 1 December flyttade konungen ifrån Drottningholm och vistades sedermera skiftevis på nya Haga och i Stockholm. Efter många öfverläggningar om riksdagen och jämväl formligen gifna afslag skred dock H. Maj:t den 8 Dec. till bifall och utfärdade riksdagskallelse till den 23 Januari 1792. Troligen var H. Maj:ts förnämsta skäl därtill, att
Källa: Project Runeberg ·