Sida 205
Frontespis ...
gjorda af de båda missnöjda öfverstarna, själf förvissa sig om soldaternas stämning. Han red fram för de uppställda regementenas front och höll ett kort tal, hvari han frågade, om de ville »följa honom i lif och död och strida under hans banér»; — och de svuro »att ej öfvergifva honom, så länge han förde sitt svärd mot fienden». Befälets hotelser och öfvertalningar hade sålunda icke lyckats förvilla manskapets sinnen. Men de tilldragelser, som följde, visade nogsamt, hvilken anda som rådde inom denna armés befäl.
Landstigningsarméen afhördes emellertid ej; och den anfallsrörelse, som med Husula-trupperna företogos mot Fredrikshamn natten mellan 1 och 2 Augusti, blef utan all verkan.
När omsider de Siegrothska truppernas landstigning skedde den 3 Augusti på morgonen vid Braxby sydost om Fredrikshamn, ryckte Armfelt, som i Summa med otålighet förbidat händelsernas utgång, medan man i Husula sökt höja upprorsfanan, genast ut med sin kår, för att enligt den uppgjorda planen från vester anfalla Fredrikshamn samtidigt med Husula-arméens anfall från nordvest. Men denna sistnämnda förblef orörlig. Den officer, öfverstelöjtnant Rosenstein, som general Siegroth afsändt till konungen med underrättelse om sin landstigning, återvände med nya order till Siegroth, att om han icke vore säker att den natten intaga Fredrikshamn, skulle han genast åter inskeppa sig, »ty arméen hade endast proviant för följande dagen». Siegroth såg, såsom naturligt var, i dessa order signal till återtåg och inskeppade sig efter någon skärmytsling ånyo; Anckarsvärd, som, enligt sina egna ord, ej begrep någon anledning att anbefalla reträtten, gjorde på eget bevåg med sina kanonslupar ett låtsadt anfall mot fästningen, hvilket blef anledning att därifrån i förskräckelsen gafs befallning om förstadens uppbrännande. Befallningen till Siegroth meddelades
Källa: Project Runeberg ·