Sida 101
fröken Rudenschöld. Han gjorde sig dock inga illusioner härom; han fann dessa rykten orimliga .
Den skrifvelse från höga vederbörande, som Uggla medförde till Armfelt, visade ögonskenligt, i huru hög grad dessa rykten voro grundlösa. Hittills hade de styrande i Sverige genom iakttagande af de mest förbindliga yttre former sökt blidka Armfelts förtrytelse öfver förvisningen till Italien. Det var först i Wien, som han erfor, att tonen i rikskanslerns ämbetsskrifvelser ändrat sig. Han erhöll där från denne sin höge förman ett bref, innehållande en formlig skrapa för långsamheten af sin resa, och befallning att ofördröjligen begifva sig till Italien för att där uppvakta prinsessan Sofia Albertina under hennes vistelse i detta land. Vigtigare uppdrag än detta voro knappast förenade med denna beskickning; och regeringen kunde icke hafva någon annan anledning att påskynda den nye ministerns resa, än önskan att så fort som möjligt veta honom vara på andra sidan Alperna.
Denna påminnelse väckte Armfelts lifliga förtrytelse och föranledde en skriftväxling mellan honom och rikskanslern Sparre, som visade, att Armfelt icke glömt sin forna maktställning och ännu egde sitt stolta sinne i behåll. Resans långsamhet tillskref han i sitt svar dels de svåra vägarna, dels sin hälsas beskaffenhet och försäkrade, att hans samvete vore rent. »Den som under en stor konungs immediata befallningar hvarken fått eller förtjent förebråelser», heter det i ett af dessa bref, handterades nu utan grund såsom »olydig, uppstudsig och brottslig». Äfven till hertigen-regenten vände han sig direkt med vädjande till dennes rättskänsla, hvilken borde skydda honom från ett
Källa: Project Runeberg ·