Sida 335
ämnadt att öfverlemnas till den unge konungen såsom ett minne af hans fader, hvilket äfven kunde tjena till rättfärdigande af dennes olycklige vän. Grefvinnan Armfelt medförde till Sverige så väl denna »depôt af salig konungens förtroende och vänskap» som »den svenska justificationen», såsom Armfelt själf benämner den svenska redaktionen af sina memoarer.»
Utom dessa skrifter medförde grefvinnan Armfelt för att till Gustaf IV Adolf öfverlemnas en »nippe, som i 15 år och vid alla tillfällen beständigt följt en af Sveriges största och mildaste regenter», nämligen ett »pennfoder» (försedt med sigill?), som Gustaf III på sin dödsbädd lemnat Armfelt, med uppmaning att återställa till hans son, då denne blefve myndig.
Tanken på rättfärdigande och rehabilitation föresväfvade, såsom häraf synes, fortfarande den landsflyktige, huru bittert han än kunde yttra sig om det fädernesland, som förskjutit honom, och där »trohet, ära, zèle och blessyrer belönas med schavotter». Rehabilitationen kom också under denna tid, ehuru endast småningom och droppvis, ingalunda på det sätt som Armfelt önskat och hoppats allt sedan den unge konungens tronbestigning.
*
Källa: Project Runeberg ·