Sida 351
ainiable petit mari, le lieutenant-général Stenbock, qui pour être meilleur genéral, quitta le service comme lieutenant pendant la guerre,» — samt några andra svenskar. Damerna visade Armfelt tillbörlig höflighet, men herrarne voro »fiera», till dennes stora förargelse. Äfven andra svenskar i Karlsbad undveko att igenkänna Armfelt, liksom hans gamle kollega grefve Ruuth gjort föregående år, då Armfelt vistades där med sin familj.
Så mycket närmare slöt Armfelt sig till en krets af svenskar, som erinrade om lyckligare tider och som mottogo honom med en välvilja, hvilken han knappast synes hafva väntat. Det var syskonen Axel och Sophie Fersen, den sistnämnda nu enka efter grefve A. L. Piper, samt baron Evert Taube, till hvilken grefvinnan Piper stod i ett intimt förhållande. De båda sistnämnda hade tillbragt vintern 1798—99 i Berlin — Taube hade där ett slags politisk beskickning — och flitigt umgåtts med Armfelts familj. Grefvinnorna Piper och Armfelt voro sedan gammalt förbundna. Taube och Armfelt hade, såsom vi sett, täflat om konung Gustafs ynnest och i viss mån varit hvarandras motståndare. Under högmålsprocessen hade Taube gjort allt för att fria sig från misstanken att hafva varit i hemligt förstånd med Armfelt; och det ansågs, att han t. o. m. motverkat hans rehabilitation. Nu var emellertid allt gammalt groll glömdt, och Armfelt yttrar sig i bref till sin hustru ofta med tacksamhet om den »utsökta godhet och attention», med hvilken han af dessa landsmän bemöttes.
Baron Taube slutade sina dagar i Karlsbad den 15 Aug. 1799. »Där har vår unge konung en trogen tjenare mindre, — skref Armfelt vid underrättelsen om hans död — och då antalet
Källa: Project Runeberg ·