Sida 386
den vore öfvergående; storfursten Alexander skulle tills vidare öfvertaga regeringen. Grefve Pahlen hade skrifvit de nödiga ukaserna med anledning af denna statshvälfning och vidtagit anstalter för att hafva trupperna i sin hand: furst Zuboff, kejsarinnan Katarina II:s gunstling, som efter hennes död blifvit aflägsnad från hofvet, men nyligen blifvit återkallad, hade åtagit sig att arrestera kejsaren. Den 20 Mars fick kejsaren emellertid ett anonymt bref med angifvelse om hela sammansvärjningen, och han lät dagen därpå förekalla sina söner samt befallde dem att på altaret aflägga ed på att de icke ärnade förkorta hans dagar. Detta påskyndade attentatet, hvilket utfördes den 23 Mars i det Michaelska palatset.
Såsom allmänt kändt är, slutade det med mord, på det råaste och grymmaste sätt utfördt genom strypning, sedan man sparkat, knuffat och slagit den olycklige: mordgärningen utfördes af bröderna Plato och Nicolaus Zuboff samt generalmajorerna Bennigsen och Tschitscherin. Under tiden hade storfurstarna begifvit sig till vinterpalatset, och general Pahlen befann sig färdig att låta trupperna rycka ut, om det skulle behöfvas. Vid underrättelsen att statskuppen utförts på bekostnad af kejsarens lif, grepos de unga furstarna af fasa, säger Armfelt. »Alexander ville ej taga emot en krona, som på detta sätt ryckts från hans företrädares hufvud. Man öfvertygade honom, att enda anledningen varit det yttersta nödfall, jämte hans faders raseri; och utan kännedom om hvad som händt, hvad som försiggick och hvad som komma skulle, steg han upp på tronen, omgifven af sin faders mördare och på visst sätt själf i deras händer.»
Af den unge kejsaren, som under dessa omständigheter bestigit tsarernas tron, mottogs Armfelt med synnerlig välvilja; och denne synes redan nu hafva ingifvit Alexander I det förtroende, som mot slutet af Armfelts lif i så rikt mått kom honom till del. »Han öfverhopade mig med höfligheter och komplimenter, som jag ej förtjenar», skrifver Armfelt till sin hustru
Källa: Project Runeberg ·