Tillbaka Read Runeberg

3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt

Originalsida 50
Originalsida 50
Originalsida 50
Originalsida 51
50–51

Sida 50

Ingen kände bättre än Armfelt, som nästan oafbrutet vistats vid Gustaf III:s dödssäng, huru sanningslös hela denna framställning var, och förloppet upprörde honom och andra gustavianer i deras innersta. »Visst är, att salig kungens tal på sotsängen tyckes vara nog långt för en agonisant», skref Franc ironiskt till Armfelt, »men också måste konsidereras, att en döendes ord, ehuru få de ock äro, förtjena att utförligare utbredas, då de göra en döende så stor heder, större än segern i Svensksund ... Emellertid måste man admirera, tillägger han i samma ironiska ton, huru väl hemligheten blifvit förvarad; det hade ock ej varit bra, om de brottsliga i förtid fått veta däraf» . Fröken Rudenschöld, alltid obetänksam i sina uttalanden, dristade vid hertigens hof, då tryckfrihetsförordningen prisades, yttra: »Ja, men dessutom finnes det mordfriheten, som är lika bra skrifven, och hvari göres till villkor, att endast mörda kungar, välgörare och anförvandter». Ej blott Gustaf III:s vänner funno sin rättskänsla upprörd genom denna mildhet mot förbrytare af detta slag, helst som den byggdes på en osannfärdig uppgift; »däri instämde hela den opartiska delen af nationen» .

Djupare än dessa ämnen för sorg och förtrytelse samt allmänna farhågor för fosterlandets öde kändes bekymren för den unge konung, som Armfelt lemnat, omgifven dels af sin faders fiender, dels af dem som, enligt hans åsigt, ville undergräfva monarkiens bestånd. Med särskild misstro betraktade han kronprinsens lärare, den aktningsvärde Rosenstein. Denne ansågs af »rojalisterna» såsom en af dessa filosofiska svärmare, hvilkas samhällsvådliga läror vore upphofvet till revolutionen. En af Armfelts korrespondenter, Franc, nämnde honom i sina bref »medborgaren Franklin-Rosenstein» och yttrade ironiskt, att han genom sin skrift »om upplysningen» visat sig som ett »uppenbart bloss bland sina blinda landsmän». Rosenstein stämplades såsom »jakobin» och ansågs hos den unge konungen inplanta revolutionära idéer, för hvilka han äfven annorstädes gjorde propaganda; han vore så mycket farligare, som han försåg det styrande »triumviratet» med »den esprit, som de själfva saknade», sades det . Det sades äfven, att Rosenstein klandrat Drottningholmstraktaten med Ryssland och förordat förbund med franska republiken ; och

Källa: Project Runeberg ·