Sida 155
nödgades låta sina trupper strida mot de norska trupperna, så vore detta i enlighet med hans pligt.
Så slutade denna underhandling; och intet stillestånd hindrade fortsättandet af de små skärmytslingar längs gränsen, hvartill kriget fortfarande förblef inskränkt. Allt större luckor uppstodo i vestra armén, och dess befälhafvare framställde ifrigt hos konungen önskvärdheten af ett stillestånds afslutande. Konungen insåg själf dess nödvändighet och var t. o. m. betänkt på att, för vinnande af ett längre stillestånd, afsända envoyén Brinkman såsom enskild underhandlare. Beslutet ändrades dock, och i stället skickades från Åland den 13 Juli en kurir till Armfelt med uppdrag att föreslå ett stillestånd på 14 dagar.
Omsider »den 22 Juli om aftonen, berättar Armfelt, kom en order från Kongl. Maj:t att adressera mig å hans vägnar till prinsen af Augustenburg, för att proponera stillestånd med sådana villkor, som förutsatte afslag, om ock de sex bataljonerna, som gå bort, skulle blifva qvar. Den öfvertygelsen, som aldrig öfvergifver vårt kabinett, att dess préponderance i makt och geni är omöjlig att motstå, är som salig kungens i Danmark opinion om sin stångpiska, i hvars längd han ansåg största delen af sin värdighet existera». Armfelt skyndade emellertid att utföra befallningen och begärde i ett bref till norske befälhafvaren företräde för sin stabschef, öfversten baron Posse. I detta bref uttryckte han den förhoppning, att den förändrade politiska ställningen på fastlandet snart skulle kunna återställa freden i
Källa: Project Runeberg ·