Sida 175
mot Stockholm; stillestånd borde man söka vinna genom underhandling med Frankrike. Man borde söka att bemäktiga sig konungens person; men tanken att blottställa hans lif kom »generalen att rysa», säger Wrangel.
Sedan Wrangel återvändt till Stockholm blef under Januari månad 1809 sättet för konungens arrestering öfverläggningsämnet i den krets af missnöjda officerare, hvars medelpunkt var Jakob Cederström. Generalmajor Adlercreutz, nyss anländ till Stockholm, han som slutligen verkställde saken, när den blef oundviklig, iakttog till en början en varsam hållning och syntes ej vara att påräkna. I stället var öfverste Skjöldebrand, som i början af Februari rest från Gefle tiil Stockholm, så mycket mera benägen att göra gemensam sak med de unga officerarna. Under en sammankomst på Beckers värdshus den 5 Februari 1809 framställde han sin bekanta plan att tre dagar därefter gripa konungen på öppen gata vid Norrtull under resan till Haga samt föra honom till Vaxholm. I den öfverläggning, som därpå följde, yrkade Hans Järta, berättar en af deltagarna, major Björnstjerna, att ett af armén kändt namn skulle ställas i spetsen för företaget; och då Adlercreutz ej vore att påräkna, föreslogs Armfelt: »strängt konungslig och ej väl sedd af hertigen(?), blefve denne en borgen så väl för våra afsigters renhet som för sakens nödvändighet». Förslaget godkändes, oaktadt Skjöldebrands häftiga motstånd.
Armfelts rol revolutionsdagen skulle enligt denna plan blifva att, sedan konungen af de sammansvurna blifvit gripen och afsättningen proklamerad, öfvertaga ledningen af borgerskapet och garnisonen; han borde sedan blifva öfverståthållare i Stockholm. För att härom underrätta Armfelt och försäkra sig om hans bifall, afsändes följande dagen till Nynäs K. H. Anckarsvärd, Armfelts förre adjutant och tillgifne vän sedan norska fälttåget. Där öfverenskoms, att Armfelt den 8 Februari, samma dag som företaget skulle utföras, tidigt på morgonen ensam skulle begifva
Källa: Project Runeberg ·