Read Runeberg

3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814

Originalsida 268
Originalsida 268
Originalsida 268
Originalsida 269
268–269

Sida 268

Petersburg, var öfverenskommelse träffad med kejsaren, att Armfelt till hösten skulle återkomma för att öfvertaga ledningen af de finska angelägenheterna. De förberedande öfverläggningarna hade utfallit till ömsesidig belåtenhet; och Armfelt kunde glädja sig åt att hans fosterland syntes gå en lyckosam framtid till mötes, så länge det lydde under Alexanders spira.

Finne var han och ville förblifva. Med »Ryssland har jag inga förbindelser», skref han från Åminne efter återkomsten. »Men jag har sådana till kejsar Alexander, mitt lands välgörare, som dessutom visat mig och de mina utomordentlig godhet. Jag har därför måst lofva honom, dels att i händelse af krig med Frankrike ledsaga honom till den stora armé, där han själf skulle föra befäl, dels att för närvarande organisera den byrå för finska ärenden, som bör finnas i Petersburg hos Finlands storfurste. För detta uppdrag har jag icke mottagit någon lön, för att ej komma i en beroende ställning. Allt hvad jag begärt, är ett hus med eldning och belysning. Jag rör mig icke ur stället, om man icke helt och hållet inrättar sig efter mitt förslag och efter de grundsatser, som H. Kejs. M:t själf uppställt.»

Det var, såsom af detta bref synes, icke endast finska angelägenheter, som afhandlades i dessa samtal. Ej heller torde det uteslutande hafva varit af intresse för Finland, som Alexander varit angelägen att inhemta Armfelts råd. Ej blott människovänlighet och liberalism, äfven statsklokheten hade förmått kejsaren att göra sig till Finlands välgörare. Under de osäkra förhållanden, som rådde i Europa, medan världsfreden berodde på en nyck af Napoleon, kunde den undangömda landsändan

Källa: Project Runeberg ·