Sida 290
öfriga Finland, borde antalet ökas med två ledamöter. Ledamöterna skulle utses af kejsaren på obestämd tid. Till kommitténs ordförande skulle utan dröjsmål öfversändas alla från Finlands generalguvernör inkommande finska ärenden. Efter mönstret af den i Sverige befintliga »Allmänna ärendenas beredning» skulle kommitténs uppgift vara att undersöka och bereda de ärenden, hvilka enligt landets författning tillhörde monarkens omedelbara afgörande, och att vid föredragningen tjena såsom rådgifvare. I allt väsentligt följdes Armfelts förslag, och den 6 Nov. 1811 utfärdades kejsarens instruktion för den kommitté, som tillförordnats, »på det de mål rörande Finlands styrelse, som till kejsarens ompröfning inkommo, måtte granskas, beredas och afgöras i enlighet med landets af monarken bekräftade lagar och författningar».
Till ledamöter i denna kommitté, hvilken enligt instruktionen skulle bestå af minst tre ledamöter, utom ordföranden och statssekreteraren, kallades den 7 Nov. 1811 på Armfelts förslag, såsom vi sett, generalmajoren Aminoff och de båda juristerna lagmännen J. W. Hisinger och G. J. Walléen, af hvilka den sistnämnde sedan 1809 biträdt vid de finska ärendenas handläggning i Petersburg. Åt friherre R. H. Rehbinder anförtroddes från början den ansvarsfulla platsen såsom Finlands statssekreterare. I Januari följande året, sedan Viborgs län återförenats med Finland, kallades till kommittén ytterligare en ledamot, statsrådet och sekreteraren i ryska lagkommissionen G. A. Rosenkampf, som var lifländare till börden, men samtidigt erhöll finsk adlig värdighet. Med undantag af kommitténs ordförande och Aminoff voro sålunda alla dessa ledamöter lagfarna män, hvilket säkerligen också var högst nödigt med afseende på arten af dess verksamhet.
I början af December 1811 började kommitténs arbeten, sedan ledamöterna hunnit samlas, utom Aminoff, som hindrad
Källa: Project Runeberg ·