Sida 41
Armfelt nu i gunst hos Gustaf Adolf: »Han behandlar mig aldrig såsom undersåte, säger han, utan som sin faders gamle och trogne vän.» »Jag kan ej tvifla på konungens fullkomliga förtroende, heter det i ett annat bref, att han gör rättvisa åt min zêle, mitt attachement m. m.; men det hindrar ej, att han likafullt i saker af största vigt följer la passion du moment och helst des mouvements d’humeur.»
Särskildt i politiken gick konungen, till sin omgifnings bekymmer, sin egen väg. Det var under sommaren och hösten 1804, som de underhandlingar med England och Ryssland togo sin början, hvilka slutade med Sveriges deltagande i koalitionen mot Frankrike och omsider förde till Pommerns samt medelbarligen till Finlands förlust. I England hade Pitt åter kommit till styret, och med hänsynslös energi verkade han för att väpna Europa mot Frankrike. I Sverige fann Englands nya sändebud, den unge Sir Henry Pierrepont, en lätt uppgift. Han råkade konung Gustaf Adolf under dennes besök i Dresden i Augusti 1804; och underhandlingarna om afslutande af ett krigs- och subsidieförbund voro kort därefter i full gång. — Franska trupper hade inryckt i Hannover och närmade sig Norden med anledning af Rysslands hotande hållning. Preussens underdånighet under den franska styrelsen lät befara, att det på dess ord skulle söka ersättning för sina förödmjukelser genom intagandet af svenska Pommern. Napoleon hade besvarat konungens af Sverige demonstrationer i Tyskland genom införandet af den bekanta, mot konungen personligen riktade artikeln i Le Moniteur (den 14 Augusti 1804), hvari han prisgaf sin förbittrade motståndare åt löjet och med brutalt öfvermod yttrade sig om Sveriges ställning. Den omedelbara följden af denna artikel blef afbrytandet af den diplomatiska förbindelsen med Frankrike.
Af intresse är att se, huru Armfelt bedömde ställningen. »Man hade kunnat bornera sig vid förbudet af alla franska gazetter, med afbrytandet af de diplomatiska relationerna landen emellan; men som konungen har mycket humeur och ej nog erfarenhet och kunskaper i affärer, så har man mot min och Lagerbjelkes vilja gifvit en slags deklaration eller note officiel, som ej allenast är mindre passande i anseende till tonen, men af en natur att ådraga oss krig med Frankrike, hvaraf förlusten af Pommern skulle kunna blifva en följd och större delen af vår
Källa: Project Runeberg ·