Read Runeberg

3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814

Originalsida 81
Originalsida 81
Originalsida 80
Originalsida 81
80–81

Sida 81

Anklam vid Peene, svenska Pommerns södra gräns, medan 3000 man preussiskt kavalleri gått öfver på det svenska området. »I morgon, skref Armfelt till sin hustru den 31 Okt. 1806 från Stralsund, kunna således ströfvande partier vara för våra vallar.»

Den förskräckelse, som bemäktigat sig de flyende preussarna, skildras af Armfelt i starka färger och väckte hans lifliga förtrytelse. »Om icke Blücher hade varit, säger han, skulle man vilja svära på, att harar och utklädda käringar utgjort hela kåren af befälhafvare och generalstab i preussiska arméen.» Han berättar, att 17 franska hästjägare drifvit framför sig 2000 man, och att man påträffat en skara preussiska soldater af olika vapen, som sedan olycksdagen vid Jena ej sett någon enda af sina officerare. Preussiska generalen Bilas med 3000 man kapitulerade vid Anklam, sedan de beträdt pommerska området. »I går var här ett ohyggligt spektakel, skref Armfelt från Stralsund den 3 Nov. 1806, med alla flyktingar och poltroner, som man med värjan i hand måste neka asyl. Eländet är öfver all beskrifning.» En stor del af furst Hohenlohes upprifna kår med fältkassa, sårade och tross, begärde och erhöll fritt genomtåg genom svenska Pommern till ön Üsedom.

Det dröjde icke länge, innan äfven en del af den svenska hären drabbades af ett olycksöde: det var den »detacherade kåren» i Lauenburg, hvaraf största delen, stadd på reträtt öfver Lübeck till Pommern, den 7 Nov. togs till fånga af fransmännen under Bernadotte. Befälhafvarens, v. Morians, hufvudlöshet och feghet voro anledningen till detta missöde. I Stralsund var man öfvertygad, att han utan svårighet borde hafva kunnat framtränga till fästningen landvägen genom Mecklenburg, hvarest endast svaga franska ströfkårer funnos; men konungens från Malmö gifna befallning att retirera sjövägen åtlyddes alltför bokstafligt.

Det var sålunda nu krig, och på fullt allvar. Stralsund förklarades genom generalorder den 30 Oktober i belägringstillstånd; försvarsåtgärder vidtogos, och för att hindra fransmännens inbrytande öfver Pommerns gräns, utryckte den 6 Nov. en del af Stralsunds garnison under Armfelts öfverbefäl till

Källa: Project Runeberg ·