Sida 102
med Erik mer ifrigt än den, som därigenom skulle förlora hoppet att ärfva kronan? I sanning, Karin Månsdotter måste hafva haft ett sinnelag, hvars naturliga mildhet ingen egen-nyttig beräkning kunde förderfva. Erik påstår i sin dagbok for denna tid, att man eggade Karin till att banna honom och tillvita honom hans förseelser. Detta är väl möjligt, ehuru med stöd af hans virriga utgjutelser kan ej gärna någon hård dom öfver Karin fällas, och säkerligen fann hon, att hennes största makt låg i hennes godhet, och det blef också den vägen hon vanligen beträdde. Konungens helsotillstånd ingaf henne allvarliga farhågor, och genom gåfvor till Vadstena ännu lefvande klostersystrar sökte hon vinna dessas förbön. Det katolska åskådningssättet var ej ännu, såsom häraf synes, i Sverige utdödt.
Kung Erik var fast i sitt beslut att äkta Karin. Om också hans lynnes nyckfullhet ibland drabbade äfven henne, utöfvade hon likväl ett visst välde öfver honom. Därföre uppställer han också i alla sina uppgörelser med hertig Johan såsom en oafvislig fordran, att det skulle stå honom fritt att med henne ingå ett lagligt äktenskap, att deras barn skulle få samma arfsrätt till kronan, som han själf haft, och att slutligen hon och hennes barn ej skulle lida någon förföljelse eller orätt, ifall han doge.
Emellertid ingick kung Erik med Karin Månsdotter en kyrklig trolofning, sådan denna då var vanlig och än finnes erkänd i svensk lag, vare sig nu detta skedde på sommaren eller under hösten 1567.
I den slutliga förlikning bröderna ingingo den 10 jan. 1568 lofvade också Johan, att det äktenskap konungen ingått med »fru Catarina Magnusdotter skulle af honom aktas såsom ett rätt och fullkomligt äktenskap, ändock kyrkogången och de ceremonier, som med bröllop vara pläga, nu icke så strax kunde hållas för detta närvarande krig och för andra förefallande lägenheters skull».
Ej många dagar efter denna förliknings undertecknande blef Karin moder till en son. Han föddes i Nyköping, dit Karin från Svartsjö öfver Södertelge följt sin make, som ärnade draga i fält mot danskame. Erik var en lycklig fader, ville genast ställa till dop och bjöd grefve Peder Brahe och friherre Sten Leijonhufvud till faddrar. Dopet blef emel-
Källa: Project Runeberg ·