Sida 7
man i hela medeltidens kulturlif träffar torr, nykter uppfattning och tygellös inbillning sida vid sida.
Trån fädernet hade Birgitta ärft sitt herskarlynne, från mödernet den rika inbillningsgåfvan, och från både fädernet och mödernet sitt till religionen vända sinnelag. Omgifning och uppfostran bragte till utveckling just dessa anlag framför alla andra.
Huru enformigt och ödsligt måtte ej lifvet hafva varit på en svensk gård den tiden! Omgifvet af en rosenlund och en örtagård, låg Finstad nära den vackra sjön Björken, hvarifrån flöt förbi gården en liten å med lummiga stränder. Några gärden eller stenbundna betesmarker här och där, för öfrigt milslånga, ödsliga skogar, där vilddjur och fåglar sällan stördes af ensliga vandrare eller villebrådslystne jägare, än mera sällan af ett väpnadt följe riddare och svenner.
Endast stjärnhimlens majestätiska tystnad eller hafvets väldiga vågbrus kunna i samma grad ingifva en känsla af Guds allmakt och människolifvets intet som vindens susande i Nordens stora furuskogar. Måhända är det just dessa majestätiska skogsöknar, som mer än någon annan sida af naturen gifvit nordbon det allvarliga, vemodsfulla lynnet. Huru ofta måste ej Birgitta som barn hafva lyssnat till dessa mäktiga toner, som uppkomma helt plötsligt, som växla i styrka, ibland kraftigt brusande, ibland sakta hviskande för att åter taga till i styrka — en fuga af underbar skönhet, spelad af allmaktens hand på en tusen sinom tusenstämmig orgel! Huru skulle ej Birgittas lågande inbillning och hennes religiösa sinne utvecklas i skogens dystra ejislighet eller näras af den nordiska naturens drömmande, stilla skönhet vid den lugna, blåa insjön under de ljumma, ljusa sommarnätterna! Och Birgitta älskade naturen. Hennes skrifter visa oss, att hon i denna sin kärlek var ett sannt Nordens barn. Skogen, ängen, fåglarne i skyn och fiskarne i vattnet, bien i rosenlunden och hönsen på gården, allt tjenade henne till liknelser. Men ingen känner eller förstår naturen, utan att också älska henne.
Äfven lefnadssättet på de svenska gårdarne den tiden måste, både i sin enformighet och i sin omväxling, gifva näring åt barnets drömmar och åt dess svärmiska sinne.
Källa: Project Runeberg ·
