Read Runeberg

Märkvärdiga qvinnor: Serie 2. Svenska qvinnor

Originalsida 194
Originalsida 194
Originalsida 194
Originalsida 195
194–195

Sida 194

måga ej längre var förvillad af några vekare känslor. Magnus Gabriel började följaktligen märka, att han ej längre i samma grad som förut hade sin drottnings förtroende. Han beklagade sig häröfver för henne och anförde därvid förklen-liga omdömen, som Kristina skulle hafva fällt öfver honom. Drottningen begärde att få veta hans sagesman. Grefven nämnde hennes stallmästare, Steinberg. Denne bedyrade, att han ej hört ett dylikt ord af drottningen och att om han hört det, skulle han behållit det för sig själf. Magnus Gabriel uppgaf då, att han hört det i andra hand genom kammarherre Schlippenbach. Äfven denne nekade. Det kom till häftiga scener emellan den senare och grefven. Schlippenbach kände sig förnärmad öfver Magnus Gabriels tillvitelse och fordrade upprättelse. Drottningen instämde i denna hans fordran, men de la Gardie vägrade. Han ansåg det under sin värdighet att slåss med en simpel adelsman, utan bad att få draga sig tillbaka till sina gods. Drottningen gaf sitt bifall, uttalade sin önskan att aldrig mera se honom för sina ögon och tillskref honom ett skarpt bref, hvilket liksom stängde för honom hvarje förhoppning att åter vinna hennes nåd.

Kristina var förbittrad. Hon ansåg sig hafva tagit miste på de la Gardies karaktär. Hans småaktiga hersklystnad, hans ömtålighet och hans vankelmod väckte hennes förakt. Hon ville inte mera höra talas om honom.

Denna beryktade brytning inträffade i okt. 1653. För att förklara densamma behöfver man ej gripa till några hemliga, af eftervärlden okända anledningar och biomständigheter, ty den låter sig ganska väl förklara dem förutan.

Den stora tillgifvenhet, det oinskränkta förtroende Kristina en gång hyst för de la Gardie hade småningom underminerats — det behöfdes blott en häftig scen — och till-gifvenheten, förtroendet voro för alltid slut.

Därtill kom, att de la Gardies häftiga och i många af-seenden okloka försök att försona sig med drottningen endast ledde till att förstora klyftan dem emellan.

Gunstlingens onåd blef för hofsqvallret ett outtömligt ämne. Händelsen ansågs inte ens ovärdig allvarlige mäns rådplägningar. Ehuruväl det oxenstiernska inflytandet stegrades genom de la Gardies onåd, fann den gamle riks-

Källa: Project Runeberg ·