Sida 198
hjärtans förtret». När det sedan började gå grefve Magnus emot, intages hon af djupt medlidande med »det stora, odrägliga besvär han trälar uti, af alla forlåten med medel».
Ebba Brahe säges i sina unga dagar, då hon var med mannen i Estland, lemnat prof på stort mod, men nu på gamla dagar synes hon ej hafva haft någon hjältesjäl.
Då Magnus Gabriel var innesluten i det af ryssarne belägrade Riga, besvor hans moder honom skona »sitt ädla lif och inte draga ut ur staden mot de barbariska skälmarne». Hvarken han eller hans bröder följde dock dessa klenmodiga, af en oförnuftig kärlek förestafvade råd, utan uppförde sig i striden värdigt sitt namn. Fru Ebba uppskattade likväl deras tapperhet, när hon hörde den omtalas, om hon också ej eggat dem till djärfva dåd. »Jag kan min Gud inte nogsamt tacka,» skrifver hon, »som mig så lycklig mor har gjort, att jag sådana söner födt har.»
Krigsåren under Karl X Gustafs regering voro tunga år för Ebba Brahe. Utom Magnus Gabriel hade hon i kriget tre yngre söner, af hvilka den äldste, Jakob Kasimir, ett år låg för döden i fläckfeber och under det följande (1658) blei skjuten vid belägringen af Köpenhamn. På våren 1656 reste Maria Euphrosyne ut till sin make och lemnade sina barn i farmoderns vård. Den andra svärdottern, Ebba Sparre, liksom hennes egen äldsta dotter, Maria Sofia, voro dessa år jämt sjuka. En annan dotter, Kristina, blef 1656 enka efter fältmarskalken Leijonhufvud. Till all den oro, som Ebba Brahe hade att utstå för alla dessa kära, kommo hennes bekymmer för en invecklad process, hvarom mera framdeles. Inte var heller tillståndet i hemlandet egnadt att upplifva sinnet. Där var så ödsligt och folktomt, mycket mer än på Gustaf Adolfs dagar. Med ängslig ifver mottogo de hemmavarande hvarje underrättelse utifrån. Än var det ett segerbudskap, än framkallade underrättelsen stor bestörtning. Det såg ut som om hela Europa skulle sammansluta sig mot Sverige, och framtiden syntes hotande.
»Vi äro i stor ångest här för juten, den tala de illa om här,» skrifver Ebba Brahe den 3 april 1656 till Magnus Gabriel. »Gud vare oss nådig, om juten kommer och slår ihjäl och tar bort allt det lilla en arm människa har igen. Gud se oss med nåder an! Här ser mycket farligt ut för
Källa: Project Runeberg ·