Sida 208
anledning af Kristinas afsägelse, Axel Oxenstiernas död och krigsryktena.
Men ingenting kunde förmå faltherrinnan att uppskjuta en process, hvarigenom hon hoppades få sin affärsställning väsentligen förbättrad och sin kränkta rättskänsla tillfredsställd. Ty att hon i hufvudsak hade rätten på sin sida, det är utom hvarje tvifvel. Hon skulle emellertid få väpna sig med mycket tålamod, innan denna ganska invecklade arfsfråga kunde blifva afgjord.
Det blefve för vidlyftigt att här redogöra för hela gången af denna äfven från rättslig synpunkt märkliga process. Det kan vara nog att nämna, det Johan Oxenstierna uppförde sig under densamma föga hederligt. När han 1655 reste ut till Pommern, tog han testamentet och alla akterna med sig, och förgäfves fordrade hofrätten, att han skulle lemna ifrån sig dessa handlingar, utan hvilka intet utslag kunde fallas. Under tiden innehade han egendomarne och sökte, enligt Ebba Brahes utsago, draga den största möjliga reveny af dem, i det han utsög jorden och högg ned sko-garne.
Fru Ebba följde noggrannt med processens alla växlingar, hon hade reda på lagparagraferna, tog del af alla utslagen, och saknade ej argument för att styrka sin rätt. För henne var processen långt viktigare än det pågående danska kriget.
Ibland intogs hon likväl af ängslan för utgången. Grefve Johan hade så många inflytelserika vänner, men så hoppas hon att Maria Euphrosyne skulle kunna hjälpa henne. I alla händelser ärnade hon aldrig gifva tappt. »Att blifva på gamla dagar nedtryckt af dem jag inte har kunnat drömt det om, det kan jag inte. Och göra mig ovänner, det orkar jag inte. De finnas ändå utan någon orsak allt för många, hvilket allt jag hemställer Gud, som allt dömer och vet.»
Konungens utslag till hennes förmån föll slutligen den 3 mars 1657. »Gud löne och välsigne den ädle konungen,» skrifver hon i anledning häraf, »som med så stor nåd ser på den orätt vi lida och icke tillstäder den längre. Gud låte två enkors bittra tårar, som han har utgjutit, inte vara fallna förgäfves öfver honom, den ogudaktige herren, som ingen rätt sköter.»
Grefve Johan sökte likväl trots detta utslag tilltvinga
Källa: Project Runeberg ·
