Tillbaka Read Runeberg

Märkvärdiga qvinnor: Serie 2. Svenska qvinnor

Originalsida 211
Originalsida 211
Originalsida 210
Originalsida 211
210–211

Sida 211

dessa blefvo af ganska olika värde. Dessutom gjorde hon legater till förmån för ett par barnbarn, hvarigenom de andra kände sig förnärmade. Så t. ex; fick Magnus Gabriels äldste son, Gustaf Adolf de la Gardie, hvilken vistats långa tider hos sin farmor och var hennes ögonsten, Ebba Brahes hus på Södermalm; en annan sonson fick räntor af gods i Skåne, men den tredje i ordningen af hennes egna söner, »som Gud ej hade beskärt några söner,» fick i ersättning »en stor fontän af silfver». Dessa och dylika bestämmelser väckte arfvingarnes förargelse och framkallade efter hennes död långvariga processer.

I inledningen till sitt testamente säger sig Ebba Brahe »vara allt för ringa för den nåd Herran med henne gjort». En sådan ödmjuk känsla måste ibland bemäktiga sig hennes varma och för intryck mottagliga sinne, då hon såg bort från de många små pröfningar, som hon skapade sig själf genom sitt ömtåliga, oroliga lynne, och i stället tänkte öfver huru lugn, huru lycklig hennes lefnad hade varit, kanske allra mest på hennes ålders dagar. Med oförminskade själs-och kroppskrafter kunde hon egna sig åt det rörliga praktiska arbete, för hvilket hon passade så väl. Hon var om-gifven af barn och barnbarn, hvilka alla egnade henne den ömmaste kärlek och omvårdnad. Hennes älsklingsson var landets främste man; han styrde och ställde efter sitt eget behag, och hon kunde ej fatta den styrelsens svagheter. Hon såg endast den goda sidan däraf: fred, penningar, omvårdnad för konst och vetenskap.

Det skulle dock komma en tid, då den de la Gardieska politikens frukter skulle mogna: krig utan orsak och utan att man var beredd därpå, samt slutligen reduktionen.

Men försynen var blid mot fältherrinnan. Hon fick sluta sin ögon, innan något missnöje försports. På hösten 1673 aftogo hennes krafter, och den 5 jan. 1674 afled hon i Stockholm, lugnt och stilla vid nära sjuttioåtta års ålder. Hon begrofs i Veckholms kyrka, belägen i Ekholmens friherrskap. Jakob de la Gardie hade där utsett sin och sin makas sista hviloplats.

Jakob de la Gardies bedrifter förtjena att hedras af efter-

Källa: Project Runeberg ·