Sida 271
vånande litet intresse. Katarina af Pfalz med sin varma kärlek till Sverige och sin vakna blick för offentliga ärenden kan sägas bilda ett undantag, och inte ens hon spelade i egentlig mening en politisk roll. Men desto större var qvin-nornas intresse för utvecklingen af landets ekonomiska hjälpkällor, och det visade sig, att äfven de voro besjälade af den fosterlandskärlek, som under detta århundrade gaf det svenska folket dess ungdomliga styrka.
Att de svenska qvinnornas verksamhetslust erhöll just denna riktning berodde på flere omständigheter. Huru hög deras börd än var, så lärde de från barndomen alla husliga sysslor. Ännu på 1600-talet hade hos oss den franska hoftonen obetydligt gjort sig gällande. De förnäma qvinnorna hade éj ännu förvandlats till salongsdamer, till varelser, skapade endast för mannens njutning och nöje, väl bevandrade i toalettkonstens hemligheter och under af talangfullhet, men utan solida kunskaper och praktisk duglighet. Axel Oxenstiernas dotterdotter var ej för god att själf reda till maten, när så behöfdes; Erik Flemings systrar deltogo både i matlagning och tvätt, och Katarina af Pfalz var ledsen öfver att hennes anställning hos drottningen hindrade henne från att taga verksam del i sitt hushålls skötande.
Men den rika och förnäma husmodern hade dock i regel helt andra göromål än att koka och baka, spinna och väfva. För henne gällde det främst att tänka, ordna, administrera. En husmoder var en arbetsgifvare understundom i ganska stor skala. Grundsatsen om arbetets fördelning hade ej ännu gjort sig gällande. Ängan från verkstäderna hade ej ännu hotat qväfva lågan från den husliga härden och minskat hemmens arbetsområden. Omtanken om den inre ekonomien var därföre ganska maktpåliggande. Klädernas tillverkning och matforrådens samlande och förvarande voro uppgifter, förenade med stora svårigheter i en tid med dålig samfärdsel och outvecklad handel och föranledde ofta, att äfven ladugårdar och trädgårdar kommo i beroende af husmodern. Hon behöfde deras produkter, och hon tog om hand deras skötsel.
Det sattes dock ofta än större uppgifter för den förnäma qvinnans praktiska och ekonomiska förmåga. Adelns rikedomar lågo i gods, ämbetsmännen aflönades med gods, men
Källa: Project Runeberg ·