Sida 274
men detta är ej ett skäl, hvarföre det ej skulle hafva öfverens-stämt med de ungas önskan.
Brölloppet firades med stor ståt den 12 februari 1643. En procession af brudgummen och hans fränder tågade från riksdrotsets hus till slottet, där drottningen och hoffruntimret afhemtades, som i sina kareter följde till de la Gardies nya palats, det berömda »Makalös» på n. v. Karl XII:s torg. Där samlades man i en präktigt utstyrd sal, och vid sjutiden på aftonen fördes bruden in med sitt följe. Den sexton-åriga Maria Sofia var klädd i hvitt silfvertyg, direkt inför-skrifvet från Paris, med lif och kjortel prydda med flere rader pärlor och diamanter. Gustaf Oxenstierna hade svårt finna en vackrare brud: fina, förnäma drag, liflig blick och ungdomligt behag.
Rikskanslären höll å sin brorsons, brudgummens, vägnar det öfliga hälsningstalet, redogjorde för släktskap, orsak till giftermål samt för morgongåfvan, hvarpå herr Lars Sparre svarade, enär brudens fader, fältherrn, var därtill förhindrad. Efter sedan dessa tal hållits, egde själfva vigselceremonien rum. En vacker fackeldans och andra danser samt slutligen en präktig måltid, söm serverades i tre salar, afslutade dagens högtid. Ebba Brahe ville visa världen, att hon kunde ställa till ett bröllop, som i prakt skulle söka sin like. Det var dcfck en del af gästerna, som tyckte, att uti den tredje salen, där de minst förnäma gästerna skulle intaga sin måltid, räckte inte prakten och ståten riktigt väl till. Men så ställde man också orimliga fordringar på faltherrns anordningar.
Följande dag, som var måndag, ty vigseln var alltid på söndagen, fortsattes högtidligheterna. De inleddes då med att brudgummen omständligt redogjorde för brudens morgon-gåfva. Den skulle bestå, enligt hvad rikskanslären på bröllopsdagen i korthet meddelat, af Tyresögård, men alla märkte, att brudgummen nu, dagen därpå, hade den något förbättrat. Brudgummens ord bekräftades af tolf vittnen, som lade sin hand på en staf med silfverbeslag och lindad med sidenband i brudens färger. Denna staf kastades sedan ut på gården, där man slets om silfverbeslagen och ungersven-nerna togo stycken af banden och bura på sina hattar till minne af bruden.
Källa: Project Runeberg ·