Sida 326
och kallade med förkärlek sin tid för den upplysta. Människorna under sjuttonhundratalet voro i en del fall som de små barnen, hvilka ej kunna bedöma distanserna: de hade fått sikte på ett framtidsideal och trodde sig genast stå nära denna jordiska lycksalighet.
Mången ädel qvinna greps af de nya ideerna och förstod deras djupaste innebörd. Qvinnans intresse och arbete för de olyckliga i samhället kan väl sägas vara så gammalt som samhället själft, men nekas kan icke, att det just under sjuttonhundratalet får liksom nytt lif, nya krafter. Hennes medlidande med de lidande är ej längre undergifvet resig-neradt, utan blir ett aktivt ingripande. Såsom en ädel typ för 1700-talets filantropiska sträfvanden står den qvinna, hvars lifsgerning vi gå att i korta drag skildra.
Katarina Charlotta Taube var född den 5 april 1723. Fadern var Edvard Didrik Taube, och modern Christina Maria Falkenberg. Fadern var sjöofficer, blef 1734 riksråd och öfveramiral. Han var en liflig och omtyckt man, men egennyttig och ej af någon allvarligare karaktär. Modern synes hafva varit en gudfruktig och älsklig qvinna. Makarnes äktenskap var välsignadt med nio barn, af hvilka Katarina Charlotta var det sjette i ordningen.
Hon och hennes systrar fingo en ytlig fruntimmersupp-fostran, och hennes tidigt vaknande vetgirighet blef endast i ringa mån tillfredsställd.
Hon hade icke ännu uppnått sitt tionde år, då häftiga uppträden gjorde slut på den lugna lycka, som förut herskat inom hennes familj. Konung Fredrik I hade förälskat sig i hennes äldsta syster, Hedvig, och började göra henne sin kur. Fadern hyste inga betänkligheter att öfverlemna henne till honom. En kunglig mätress betraktades vid denna tid i hela Europa med aktning, och äfven i Sverige sträfvade man efter att vara »europeisk» och ej bindas af någon gammaldags ärbarhet. Flere förnäma damer erbjödo sig att bemedla denna skändliga handel. Den unga flickan inbjöds i deras hus och fick där tillfälle att träffa konungen.
Hedvig Taubes moder blygdes dock öfver det nesliga i
Källa: Project Runeberg ·