Sida 328
den senare, gift med riksrådet Clas Ekeblad, egnade sig med ifver åt allehanda experiment och försök i landthushållning, så att hon till och med, samma år som hennes bror gifte sig med fröken Taube, ansågs värd att inväljas i Sveriges nystiftade vetenskapsakademi.
Det var liksom traditionellt, att de qvinliga medlem-marne af den de la Gardieska släkten skulle i intelligens eller i kunskaper eller i energi höja sig öfver sin omgifning, och Charlotta Taube kom att bilda en ny länk i den lysande kedjan.
Hennes uppgifter vidgade sig genom hennes giftermål. Det gällde ej längre att endast glänsa i hofkretsarne, beundras för vackert utseende, liflig färg och behaglig växt, qvicka infall och vidsträckt beläsenhet, utan det gällde att lefva för make och barn, att sörja för tjenare och tjenarinnor och för de underhafvande, som funnos på mannens stora gods Sjö i Upland och Almare-Stäket.
Grefvinnan fyllde väl sitt kall, åtminstone i ett fall. Hon såg i äfven den ringaste sin like och sökte, så mycket som till henne stod, att förbättra de fattiges villkor. Om hon tillika var en praktisk och företagsam husmoder, förmäla ej de torftiga upplysningar om hennes lefnadsöden, som stått oss till buds, men det finnes intet skäl hvarföre hon kunde hafva gjort det ena och det andra icke låtit.
Bland hennes filantropiska sträfvanden må vi nämna hennes försök att förmå allmogen använda den genom lady Montagu i England införda koppympningen för att på så sätt stäcka de tid efter annan grymt härjande koppepidemierna. Den första, som i Sverige försökte med koppympningen, var Katarina Charlotta Rihbing, gift med hofmarskalken Karl de Geer till Finspong. Hon synes hafva varit entusiastiskt intagen af den nya tidens förbättringar. Ej långt efter det denna med framgång försökt den nya metoden på sina egna barn, följde grefvinnan de la Gardie hennes exempel och sökte sedan sprida kännedomen härom i vida kretsar.
Mera berömdt än detta hennes bemödande är hennes ingripande i Sveriges sista hexeriprocess.
Källa: Project Runeberg ·