Sida 352
karaktäristiska drag. De strängar, som nutidens författare lättast få att vibrera, dem lemna de gamle nästan orörda, och andra strängar åter, som nu ligga rostade i hjärtats innersta skrymslen och om hvilkas tillvaro man blir under-kunnig endast genom någon särskildt kraftig väckelse, dessa anslås af ett förflutet tidsskedes skalder gång efter gång, ofta på ett tröttsamt, för oss meningslöst sätt.
Den stora mängden af författare, betydande och obetydliga, öfverlefva följaktligen sin egen tid endast såsom namn i lexikon och litteraturhistorier eller såsom en njutning för ett fåtal historiskt och Jitterärt bildade personer. De författare, som generation efter generation allmänt uppfattas, hyllas, älskas, äro snart räknade.
Sverige har haft blott en qvinlig författare, som egt denna modets växlingar trotsande kraft, fru Lenngren, Sveriges största skaldinna och en bland vår vitterhets främsta prydnader.
Hon sträfvade efter att i sitt skaldskap slå an
»Tonen egentlig för koja och slott,
Klarhet och sanning.»
Det lyckades henne.
Fru Lenngren är klar. Ingen lärd apparat, inga dunkla liknelser, som tarfva utläggning, sällan anspelning på tillfälliga förhållanden, intet jäktande efter det underliga och bisarra, i den falska tron att däri låge själfständighet, inga onödiga uttryck, som förvirra tanken, missleda känslan. Hon behöfver blott några få penndrag för att få fram en lefvande bild. Formen är hennes lydiga tjenarinna, och orden smyga sig naturligt, okonstladt efter tankarne, liksom dräkten kring den badande flickan.
Det finnes visserligen höga poetiska rymder, det finnes djup af tanke och känsla, som hon aldrig söker nå; hon håller sig i sin lilla vik, där hon känner hvarje grund och där hon ej behöfver frukta att med sin farkost segla i qvaf. Just denna ämnets begränsning är en af de många orsakerna till den popularitet hennes dikter ännu ega. Hvardagslifvets poesi och dårskaper uppfattas af alla, äfven af dem, som ej kunna följa skalden, då han pejlar människosjälens djup eller höjer sig i det oändligas regioner.
Källa: Project Runeberg ·