Sida 358
form, en kulturbild af värdefullaste slag, den är en allvarlig satir mot de futtiga, småaktiga dragen i qvinnokaraktären, afunden, klädsjukan, småsintheten och ytligheten.
Dikten låter oss ock kasta en blick in i den unga Anna Marias känslor och tankar. De trångsinta sqvallersystrarna kring tebordet, huru kunde de ej förtaga lefnadslusten hos den unga Doris, i hvilkens täcka bild man lätt skönjer författarinnan själf!
An tydligare framträder hennes uppfattning i ett ej långt efteråt skrifvet företal till en af de teaterpjeser, Luciie, som hon öfversatte för den svenska scenen. »Jag bör med skäl vänta mig», skrifver hon, »de obilligaste omdömen af dem, som bestrida fruntimren all rätt att deltaga i vittra öfningar och därföre kanske tycka, att jag genom detta företagande öfverskridit den gräns man egenvilligt satt för mitt köns snille, hvilket de förmodligen tro vara af en händelse och utan ändamål tillkommet, men jag hoppas tillika, att uti en Gustaf III:s upplysta tidehvarf denna, ej mindre än många andra fördomar, som ännu fjättra våra begrepp, lyckligen få sin bane, och fruntimren äfven vinna mera utrymme for själens förmögenheter, än man hittills velat unna dem.»
Med en viss blyg tillförsikt uppträder Anna Maria Malm-stedt på den lefnadsbana hon valt. Hon öfversätter franska dramer för den svenska teatern, hon skrifver småvers i tidningar, hon försöker sig på att öfversätta en »heroid» af Ovidius, något som hon sedermera kallade för sin »litterära utsväfning». Men hon trifves ej i sitt arbete. Hon kunde ej undvika stötestenar, både många och stora. Afund, förtal, stridigheter, äflan om mitt och ditt, tvång att skrifva på beställning mot betalning, kanske allra mest den undran och det tvifvel om hon i sitt arbete kunde bevara en ung flickas värde och behag, allt detta plågade henne. Hon var bland dessa blyga och ärelystna lynnen, som fly hellre än att ej stå främst och utan tadlare i striden, men hvilka hafva den förtj ensten, att de aldrig lemna ett halfgodt arbete.
Anna Maria såg ingen utsigt att på ett hederligt sätt komma ifrån alla dessa obehag. Det var dock ej utan tvekan, ej utan inre strider hon beslöt sig för att uppgifva sin verksamhet, det synes tydligt i ett skaldebref till hennes ung-
Källa: Project Runeberg ·