Sida 366
samt en liten tolfårig flicka med kloka ögon och ett vänligt, soligt drag kring munnen. Det var egarens af Arsta, brukspatron Bremers, andra dotter, Fredrika.
Soldaterna, militärmusiken, uniformerna tilltalade flickans rörliga inbillning. Hon kände sig manad att strida for frihet och fädernesland, hon förtärdes af en obestämd längtan efter rykte och ära. De mest vidunderliga drömmar upp-togo henne både sofvande och vakande. Hon ville fly från hemmet, komma ut, komma bort, hvarthän eller huru visste hon ej.
Barnets längtan efter kamp och ära gick i fullbordan, om också ej på det blodiga sätt, som det i sin barndom drömde. Fredrika Bremer fick kämpa för ljus och frihet. Stora skaror lyssnade till hennes ord, eldades till strid, het • sades till motstånd. Hon vann världsrykte, och med ryktet beundran och klander. Fredrika Bremer förde i striden endast ädla vapen, och något af barndomens naiva entusiasm följde henne genom lifvet. Hennes hela personlighet blef bevarad i sin friska trosstyrka under alla lifvets strider, af hvilka de måhända voro svårast och långvarigast, som utkämpades inom hemmets trånga väggar och i hennes eget inre. Men det var därför att hon segrat i dessa inre strider, hon kunde stå stark och med högburet hufvud i de stora drabbningarne.
Fredrika Bremer hade en mödosam väg att vandra från den tid, då hon längtade att med sitt lands tappre söner draga i härnad, och till dess det lyckades henne att samla omkring sig alla, som stredo för bättrandet af qvinnans ställning i samhället och för lindrandet af de fattiges och sjukes hårda lott.
Föräldrarne smålogo åt den lilla Fredrikas många besynnerliga fantasier, men med det öfverlägsna småleende, som ej fäster minsta afseende vid fantasierna och genom dem ej rubbas från en gång fastställda principer.
Brukspatron Karl Fredrik Bremer, Fredrikas fader, var af ett dystert lynne, despotisk och envis. Han var en rikt begåfvad natur och egde en hög bildning. Hans hustru, Birgitta Charlotta Hollström, var ett eko af sin make, vek, känslig, något romanesk och ytlig i sin uppfattning.
De voro förmögna och hade tillfälle att egna mycken
Källa: Project Runeberg ·