Sida 50
partivälde och katolicism; år 1527 är unionen upplöst, de främmande inkräktarne äro fördrifna, det nationella konunga-dömet är vordet en verklighet, partierna hafva funnit sin öfverman, och landet tillhör protestantismen. Den svenska kraften hade visserligen länge förut pröfvats och stärkts, men det hade synts omöjligt, att den skulle kunna segra. Men nu har den plötsligt brutit sig igenom.
Det årtionde, som börjar 1517 och slutar 1527, är bland de märkligare, om ej det märkligaste årtionde Sveriges folk har genomlefvat. Stora personligheter i godt som ondt framträda, landets alla krafter äro spända till det yttersta, inom alla områden herska kamp och strid, upplösning och nydaning ; blod flyter, skyldigt och oskyldigt. Dagrar och skuggor, ljus och mörker växla hastigt; vid sidan af stor styrka finnes ömkelig svaghet. Den unge Sturen med sin redbara karaktär, den ädla fru Kristina Gyllenstierna framträda vid sidan af Gustaf Trolle med sitt svekfulla väsen och den grymme konung Kristian; striden vid Bogesund följes af Stures död, Stockholms försvar af dess blodbad. Sverige har nått djupet af förnedring, då den unge Gustaf Vasa träder fram och fullbordar Sturars verk. Ur den våldsamma brytningen framgår det nationella konungadömet, och det folk blir fritt, som inom två släktled skall anse sig vara kalladt att i främsta ledet kämpa för mänsklighetens dyrbaraste rättigheter.
Under ett så viktigt skede kunde ej den svenska qvin-nan vara likgiltig. Med eller mot sin vilja rycktes hon in i händelsernas hvirfvel. Om hon också endast dunkelt förstod eller lamt kände sina plikter mot fädernesland och stat, så kunde hon förstå det tydliga språk, som talades af en härjande fiende och en tyrannisk konung. Huru djupt måste ej den svenska qvinnan hafva lidit under denna allmänna upplösning! Fienden stod gång efter gång midt inne i landet, hemmen sköflades, och barnen dödades. Ut i striderna sände qvinnan far och man, bror och son, med ett ord alla kring hvilka hennes lifs alla tankar rörde sig, och då de gingo man ur huse, föll den förut tunga arbetsbördan än tyngre på henne. Hon ensam fick sköta gård och jord, och när hon i sin ängslan såg bort till en annan värld, hörde hon ett underligt tal om nya läror och en ny kyrka. Lugn
Källa: Project Runeberg ·