Sida 54
slagen vid Vädla (1517), och ärkebiskopen afsatt, och Stäket nedbrutet, till hvilka viktiga beslut Sture dock vetat skaffa sig bifall af ett i Stockholm församladt riksmöte. Konung Kristian söker förgäfves hämnas den oförrätt ärkebiskopen lidit. Han blir slagen vid Brännkyrka i juli 1518. Och hade Trolle hoppats att i den påflige legaten och aflatskrämaren Arcim-boldt få ett stöd, så blef han alldeles besviken. Då Arcimboldt ankom till Stockholm i nov. 1518, visades honom af alla den utsöktaste artighet och — hvad som denne troligen än högre värderade — en storartad frikostighet. Sture var ur staden frånvarande, men fru Kristina deltog i den procession, som följde legaten från slottet till hans bostad på Gråmunkeholmen, och gaf själf rika gåfvor, hvilket exempel följdes af Sturehusets anhängare.
Under följande år rustar sig konung Kristian till ett nytt härnadståg mot Sverige och lyckas äfven få slungad emot riksföreståndaren en påflig bannlysningsstråle. Den hade dock förlorat mycket af sin kraft genom det hat Sveriges allmoge hyste till sitt ofta danskt sinnade presterskap, och Sture förblef folkets anförare.
Redan den 5 januari 1520 rycka danskarne in i Vester-götland. I Stockholm qvarlemnar herr Sten maka och barn och tågar fienden till mötes. Vid Bogesund sammandrabba den 19 januari svenskar och danskar, och i dessas följe danskt sinnade svenskar. Vid stridens början träffar en fientlig kula den unge riksföreståndaren. Han föres undan sårad, och den strid, som syntes för svenskarne arta sig till seger, förbytes i nederlag. Danskarne tränga mot norr. De gå öfver Tiveden. De svenska bönderna strida förgäfves med spartanskt hjältemod i detta viktiga pass. En ny Epbi-altes, en svensk ädling, visar fienden vägen. Allt motstånd är fåfängt.
Sten Sture skyndade dag och natt till Stockholm. Hans tillstånd var ej hopplöst. Kunde han blott komma fram till sin maka och få nödig vård, skulle än en gång konung Kristian få pröfva kraften af hans svärd. Danskarne hade förr varit i hjärtat af Sverige och blifvit därifrån fördrifna.
Det var emellertid orofyllda dagar fru Kristina upp-lefde på Stockholms slott, alltsedan underrättelserna från Bogesund dit inlupit. Timmarne voro långa och tunga, un-
Källa: Project Runeberg ·