Sida 73
skade Sverige, det hade hon till fullo bevisat, men kunde väl glädjen öfver att se detta land befriadt från danskt välde alldeles qväfva många dystra, bittra minnen? Det skulle hafva varit ett öfvermänskligt mått af ädelmod, om ej glädjen varit blandad med bitterhet öfver att hennes make skördats i sin ungdoms kraft, öfver att hennes eget försök att väcka svenskarnes domnande fosterlandskärlek varit vanmäktigt och öfver att herr Stens makt och myndighet ej skulle gå i arf till hans och hennes barn. Dylika, af henne själf måhända ej ens klargjorda tankar, omhuldades och närdes af det nya konungadömets många hemliga och uppenbara fiender.
Landet hade varit allt för länge utsatt för partisplittring, för att så snart kunna styras i lugn och fred. Efter stormen följa dyningar. Statens armod tvang den unge konungen till att pålägga hårda skatter, men dylika åtgärders nödvändighet kunde ej alla fatta. Gustaf Vasa var dessutom sträng och fordrande till sitt väsen, därtill häftig och misstänksam. Afunden öfver hans framgång förstorade hos mången hans fel och förringade hans öfverlägsenhet. De missnöjde funnos främst bland allmogen och hos Sture-husets gamla vänner bland adel och prester.
Om Kristina Gyllenstierna varit en hersklysten qvinna, som funnit sin lust i intriger och sammansvärjningar, hade hon för sig haft ett rikt fält, och hon kunde hafva kommit stor förargelse åstad. Men sådant var tydligen ej hennes skaplynne.
Intriger spunnos dock af andra, för hvilka hon näppeligen torde varit alldeles främmande. Gustaf Vasas första uppfattning af sin moster, fru Kristina, var visserligen den, att * hon och hennes barn skulle blifva trogna undersåtar i hans rike, och om han hyst några farhågor i detta fall under hennes vistelse i Danmark, så synas de hafva skingrats efter hennes återkomst. Snart får han dock höra rykten, att »den goda qvinnan», fru Kristina, står i hemligt förbund med hans fiender, han finner alla stämplingar mot hans krona sättas i förbindelse med Sturenamnet, han får underrättelse, att Sturarnes gamle vän och kansler, Peder Jakobsson, söker att uppvigla dalkarlarne, ett illvilligt rykte utsprides bland allmogen, att han skulle hålla Sturens enka i fängsligt förvar, han får veta, att den äldste arfvingen till Sturenamnet,
Källa: Project Runeberg ·