Tillbaka Read Runeberg

Märkvärdiga qvinnor: Serie 2. Svenska qvinnor

Originalsida 83
Originalsida 83
Originalsida 82
Originalsida 83
82–83

Sida 83

En eller annan gör sig måhända den frågan, berodde väl Kristina Gyllenstiernas pölitiska inflytande på hennes personliga begåfning eller blott på den omständigheten, att hon var »herr Stens efterlefverska»? Skulle hon ej, äfven * om hon till karaktär och begåfning varit en helt obetydlig qvinna, spelat en roll i vår historia?

Jo visserligen, men ej den roll hon har spelat. Hade hon varit en obetydlig qvinna, så hade inte Stockholms slott anförtrotts i hennes händer, hon hade ej ansetts såsom själen vid dess försvar, och konung Gustaf hade ej då vid henne fäst det afseende, som han gjorde.

En ovanlig qvinna var hon, det gifva de historiska aktstyckena, huru få och huru ofullständiga de än äro, tydligen vid handen. Likaledes, att hon ej var begifven på intriger, eller lysten efter makt. Det var omständigheterna, som förde henne in i det offentliga lifvet, och hennes själsegenskaper voro tillräckligt starka för att hon på detta för qvinnan främmande fält kunde göra sin stämma gällande.

Men äfven det omsorgsfullaste sammanförande af alla uppgifter rörande henne lemna oss ovissa om arten af hennes begåfning. Hon kan hafva haft en rörlig fantasi, en snabb uppfattning, hon kan hafva varit hänförd af kärlek än till Sturenamnet, än till fosterlandet, beundrande än Norby, än Vasa; men hon kan också hafva saknat dessa egenskaper och i stället egt ett skarpt, redigt hufvud, en lugn, försiktig, klokt beräknande natur. Hennes handlingssätt gifver oss ingalunda nyckeln till det fulla förståendet af hennes karaktär, utan gör båda tydningarne möjliga. Hon kan hafva försvarat Stockholm af klok omtanke för sina barn, snarare än af entusiasm för fosterlandet; hon kan hafva tje-nat Gustaf Vasa ej blott af klok nödvändighet, utan af den renaste fosterlandskärlek. Måhända företedde hennes karaktär en sällsynt blandning af eldig hänförelse och beräknande klokhet. Sådana qvinnokaraktärer känner historien till i en Isabella af Kastilien, i en Maria Teresia, m. fl., och den uppfattningen synes oss bäst förklara hennes handlingar med deras olika skiftningar.

Kristina Gyllenstierna må hafva haft svagheter, som vi nu sakna skäl att påbörda henne, hon må hafva haft dygder, som vi nu ej känna till, men så mycket är visst — hon

Källa: Project Runeberg ·