Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 2. Asien och Australien

hafvet och från 58:de eller 59:de breddgraden till långt norr om polcirkeln, d. v. s. omkring tusen kilometer från norr till söder och kanske fyra gånger så långt i öster och väster. Det är en ofantlig urskog, nästan oberörd af odlarens yxa, men på många ställen härjad af vidsträckta skogseldar.

På den höglända östra stranden af Jenisej vidtager skogen omedelbart vid strandvallen. Den utgöres hufvud-sakligast af barrträd, såsom cembratallen, värderad för sina frön, ofantliga lärkträd, den sibiriska granen samt spridda träd af den vanliga tallen. De flesta af dessa nå redan norr om polcirkeln en kolossal storlek. Mellan träden är marken så betäckt med nedfallna grenar och stammar, att man där gärna undviker att gå fram på obanad stig. Om så måste ske, kommer man ej långt på dagen och löper ständigt fara att bryta benen i stocksnåren. Nästan öfver-allt äro de nedfallna stammarna klädda, ofta dolda af en ytterligt yppig mossbädd, hvaremot trädlafvar här, förmodligen till följd af Sibiriens torra inlandsklimat, förekomma sparsamt. Granarna sakna därför den hos oss vanliga skäggbeklädnaden, och barken på de mellan barrträden här och där framskymtande björkarna utmärker sig genom en ovanligt bländande hvithet.

Den västra stranden af Jenisej består liksom flodens otaliga holmar för det mesta af nppsvämmade låglända och sanka landsträckor, som vid vårflödet öfversvämmas af floden och rikligt gödslas med gyttja. På detta sätt bildas här en bördig ängsmark, täckt dels med en af lien oberörd gräsmatta, dels med en högst egendomlig, ända till 8 m hög buskvegetation, bland hvilken man träffar en mängd för oss i Sverige välkända växtsläkten, t. ex. Urtica, Sonchus, Heracleum, men i hos oss okända jätteformer. Ofta växlar en tät småskog af en videart, hvars raka, kvistfria stammar på af stånd likna söderns bambuskog, med jämna, lifligt gröna gräsmattor och smärre vattendrag på ett sätt, som åt det hela ger utseende af den mest leende och omsorgsfullt vårdade, från nedfallna kvistar och torrt gräs befriade parkanläggning. Det är flodvattnet, som om våren spelat trädgårdsmästarens roll i dessa af människofot sällan beträdda, på den härligaste grönska oändligt rika parker. Skada blott att vistelsen i dessa trakter om sommaren nä-