Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 3. Afrika

stone det manskap, som denne så mycket önskade. Målet för Livingstones färd var att fullborda upptäckten af »Nil-källorna», hvartill han trodde sig behöfva två år. Fastän mycket sjuk trängde han alltjämt framåt i Bangveolos sumpiga nejder. Ibland måste han rida på en bärares axlar, då vattnet stod så högt, att det ofta gick folket upp till halsen. Från jan. 1873 var resan nästan ett oafbrutet vadande genom moras och öfver floder. Till sist kunde den gamle resenären icke längre hålla sig uppe; han måste bäras på en bår, men hans tanke var ständigt vid Luapula, som han önskade utforska. I en by söder om Bangveolo hejdade döden slutligen hans vidare framryckande. Han dog på knä vid sin säng under bön till den Gud, i hvars tjänst han utfört sina stora upptäckter.

Stanley har gifvit sin hänförelse för Livingstone luft i mycket starka uttryck: »Min beundran för Livingstone har växt dag från dag; han är en sann, ädel kristen, en öppen ädelmodig man, en verklig hjälte. — — Han är ingen ängel, men han närmar sig dessa väsen så mycket, som människonaturen tillåter.» Men detta och allt det beröm och de hedersbetygelser, som visats den namnkunnige skotten, ställas fullständigt i skuggan af den sista kärlekstjänsten, som hans tjänare bevisade bonom, då de icke läto hans lekamen blifva kvar i det mörka fastlandet, utan balsamerade den och förde den med sig på den långa, mödosamma vandringen väster och norr om Bangveolosjön och söder om Tanganjika till kusten. Den kärlek, dessa afrikaner hyste för sin döde herre, talar genom denna handling utan motstycke högre än ord om hans ädla karakter och gifver honom plats bland mänsklighetens stormän.

I Tabora träffade likbärarna en expedition, som var utsänd för att uppsöka Livingstone och ställa sig till hans förfogande. Nu var denna expedition öfverflödig, hvilket så till vida var lyckligt nog, som den befann sig i ett sådant upplösningstillstånd, att den hade svårt att hjälpa sig själf. En del af den följde nu med liket till Sansibar, men löjtnant Cameron reste till Ujiji för att hämta Livingstones kvarlämnade papper, fortsätta hans verk och om möjligt följa Lualaba tvärs genom Afrika. I maj 1874 upptäckte han den sänka, genom hvilken Lukuga nu leder Tanganji-