Sida 122
sågo vi så stora berg, som vi aldrig förr skådat. Därpå kommo vi till en Njansa (d. v. s. sjö, Röda hafvet) och fördes på ett skepp. O, min härskare, ett skepp är mycket stort, så stort som ett berg. Därpå kommo vi till den turkiska konungens hufvudstad (Kairo), men här märkte vi, att icke turkarna, utan bazungu (européerna) behärskade landet; turkarna äga alls ingen makt.
Därpå kommo vi till en annan Njansa (Medelhafvet). Vi seglade vidare, tills vi kommo till en ö (Malta), hvilken, göm man sade oss, tillhör drottningen (af England), så att vi voro öfvertygade, att drottningen bodde där och att vi voro vid målet för vår resa. Men nej; vi foro vidare och trodde redan, att vi aldrig skulle komma till målet, emedan man sade oss, att vi ännu icke tillryggalagt halfva vägen. Därpå kommo vi till ett land, som tillhör bazungu, men folket såg ut som araber (Algeriet). Därefter kommo vi till en hög ö, som tillhörde bazungu, men ej drottningen (Lissabon?). Detta inträffade på den tredje njansa (Atlantiska hafvet). Därpå reste vi åter många dagar, tills vi kommo till ‘England. O, hvilken mängd af stora skepp vi där skådade (Thames’ mynning?)! Deras master kunde förleda oss att tro, att det var en skog, hvars träd växte på vattnet. När vi foro uppför floden, stego skeppskaptenerna upp på masternas toppar och ropade: »Vaganda (Ugandas inbyggare) komma; gör plats för Vaganda!» Och alla skeppen veko undan, så att vi kunde komma fram. (Förmodligen kunde sändebuden icke motstå frestelsen att inflicka en sådan berättelse för att smickra Mtesas fåfänga.)
Nu kommo vi till London. Hästar finnes det så många i London, att man icke en gång kan räkna dem. Och husen, de byggas af sten. O, min härskare, praktfullt, praktfullt! Man bygger två långa väggar af sten (fasaderna mot gatan), mycket långa, så långt man kan se, och innanför väggen ligger huset. Allt är blott ett hus, men afdeladt, så att en massa folk kan bo däri. Ingen kan räkna, huru många männikor bo i ett hus (hela ena sidan af gatan). O, London är en oerhördt stor plats, ingenting annat än hus.
Därpå gingo vi till ett ställe, där en stor höfding (öf-verste | Grant eller kanske lord Northbrook, då president i det geografiska sällskapet) kom oss till mötes, hvilken upp-
Källa: Project Runeberg ·