Sida 7
des kamelen som riddjur; hästar kunna icke komma fram öfverallt i öknen. Kamelen kan öfvervinna de svårigheter, som ligga i öknens vattenbrist, och då osäkerheten och fruktan för öfverfall af de rofgiriga tuaregerna och tibbuerna göra det nödigt, att flera resande och köpmän sluta sig tillsammans, så uppstår kamelkaravanen, hvilken på bestämda vägar söker framtränga om möjligt på en dagsmarsch från en brunn till den närmaste. Detta sätt att resa är utbredt öfver hela öknen äfven öster om Nilen. Där brunnar ligga nära hvarandra, kan man äfven använda hästar; när de ligga långt från hvarandra, behöfver man kamelen. Kamelkaravanens område upphör icke genast vid inträdet i Sudan, dock intager i Sudan hästen alltmer kamelens plats, hvilket också synes däraf, att i Bornu och Bagirmi finnes rytteri.
I södra Afrika finna vi ett egendomligt samfärdsmedel, oxvagnen, med hvilken de holländska nybyggarne först mödosamt framträngde i det torra Sydafrika. Den vanligen rödmålade vagnen med jättestora hjul och grått tälttak är mycket groft timrad samt mycket klumpig. På vagnens yttersidor hängas kökskärl, lifsmedel och alla slags redskap, under det dess inre tjänar den resande till bostad och hans handelsvaror och förråd som magasin. För resande behöfvas blott 10 till 16 oxar för att draga vagnen, men handelsmannen, som reser med stora varulager, behöfver ända till 24. På aftonen frånspännas lastdjuren och beta i närheten af lägerplatsen. Vägarna äro mycket dåliga, under regn sumpiga, under torka gropiga och alltid obanade. Den största mödan förorsakar färden uppför de branta afsatserna till det inre höglandet. Detta sätt att resa var utbredt öfver hela Sydafrika med undantag af de trakter, där tsetseflugan dödar alla nötkreatur. I våra dagar användas från järnbanornas ändpunkter till långt i det inre åkdon, förspända med 10—14 hästar eller mulåsnor, under det att oxvagnen mer och mer inskränkes till forslingen af varor.
I nordöstra Afrika, Somali- och Galla-landen, äro resor på kamel och till häst möjliga. I mellersta Östafrika däremot, hvarest hästarna icke härda ut, användas blott åsnor till ridt. Försöken med kameler och elefanter vid Njassa och Tanganjika bafva icke lyckats till följd af klimatet och den ofta förekommande foderbristen. I Lunda är samfärdsmed-
Källa: Project Runeberg ·