Sida 212
Det medel, på grund hvaraf vi kunna nå det verkliga: “tinget i och för sig”, är vår vilja. Men^denna beror så mycket af den i det hela framträdande universalviljan, att det knappast är värdt att kalla henne vår. Likväl är det viljan, som uppehåller allt i och genom organismen. Individen är’dock intet annat än ett särskildt uttrj^ck af universal viljan, hvadan all tillvaro blott blir en strid för tillvaron. Individen födes för att lida och dö, men den vilja, som förorsakar detta, är evig. Vi böra därför icke frukta för döden, utan med lugn gå den till mötes. Skall människan blifva lycklig, så måste hon afstå från allt personligt och blott hängifva si» åt det allmänna, såsom konsten, staten o. s. v. Lifvet är blott elände, och den tanken, att vi skulle vara till för att blifva Ivck-liga, är den största villfarelse, ty lifvets villkor är ju blott strid.
Denna lag är ej ensam för människan, utan vi finna den i hela naturen. Lifvet är sin egen största fiende, och världen är så usel, att om den vore litet sämre, skulle den icke kunna existera en minut.
Sådan är denna mörka lära, delvis besläktad med hegelianismen (panteismen) och delvis med hinduernas lära om Nirvana.
Hartmanns åsikt liknar Shopenhauers i mycket, ehuru han mera närmar sig Hegel: “Det omedvetnas filosofi.”
Materialismen.
Gent emot den idealism, som frånkände materien all verklighet och på grund däraf härledde världen ur det rena begreppet och ansåg allt såsom en produkt af anden; som vidare uti många af sina företrädare med förnämt förakt blickade ned på all empirisk forskning och dess målsmän, uppträdde en lika ensidig materialism, hvilken omkastade alla förutgående förhållanden och utgaf materien för den enda tillvaron och tanken såsom en egenskap eller kraft hos materien. Blott åt naturvetenskaperna ville materialismen gifva något värde, ej åt någon annan forskning. I synnerhet vore metafysiken alldeles värdelös.
Denna riktning gynnades ock af det materiela framåtskridande, som detta århundrade fått glädja sig^åt, synnerligen uti allehanda uppfinningar, men äfven af en stor del populärt skrifna arbeten, som förde materialismens läror till allmänheten.
De hufvudsakligaste ledarne på detta område äro Vogt, Mole
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·
